Nya Torg

Toscana - Umbrien 2015

Dag 1 - Lördag:   Ängelholm  - Pisa

Vi startar i lagom tid från Ängelholm och får en god tur till Kastrup där incheckningen går smidigt i automaterna. Lars o Karin lyckas byta till sig platser på första raden medan Tobbe och Rita får nöja sig med de förbokade platserna. De får ingen möjlighet att välja, stackarna och som löken på laxen går de, felaktigt, på planet bakifrån för bana väg och slutligen nå rad fyra. Men flygresan är kort och inget otrevligt inträffar.

Väl framme i Pisa går det smidigt med väskor och liknande och vi går ut och slås av den drygt 30-gradiga värmen. Strax innanför utgången står en man med en skylt och vi ställer oss med övriga deltagare invid honom. Det visar sig snart att detta inte är vår guide utan lite längre bort står hon, en äldre dam Christine, som liknar en snäll mormor. Vi visas till bussen och far till Montecatini Terme och vårt första hotell. Vi vilar en stund och inser att i den här värmen blir det ingen promenad in till stan innan kvällsmaten.  Det blir en liten drink. Hotellet, Tuscany Inn, är lite slitet, ganska ordentligt slitet. Maten är sådär, OK pasta, sådär kött och sådär semifredo. Inget att skriva hem om.

Bussen mot Florens skall gå kl 8, så vi tar en tidig kväll.

Det är ganska svårt att förstå varför detta meningslösa stopp planerats in och varför vi inte kan åka direkt till Florens? Tänk om vi bott inne i Florens och kunnat traska ut i staden medan vi inväntar Arlanda gästerna? Men det kanske är för att guiden skall hinna tillbaka för att möta ”Stockholmarna” på flygplatsen?

Dag 2 - Söndag: Florens - Montepulciano

Efter viss förvirring och en därpå följande försening trasslar bussen sig in till en avlastningsplats i norra delen av centrala Florens där vi möter upp en ung dam med en påse hörlurar och mottagare. Karins mackapär funkar taskigt men snäll som han är bytte Lars med henne så hon kunde höra och sen berätta om nåt viktigt sades av guiden. Första stoppet, kyrkan La SS. Annunziata di Firenze, blev lite vingklippt av byggnadsställningar och pågående renovering. Men freskerna är ändå sevärda inte minst i förrummen. Väl ute på torget igen visar Christine barnhemmet för ”menlösa” barn och museet där David originalet finns, visar det utifrån, alltså. Vi går genom de små gatorna mot katedralen. På vägen lyckas Karin smita in i en liten bar och köpa en flaska vatten och en pilsner för att hålla vätskebalansen i värmen. Väl framme vid katedralen visar det sig att den lilla förseningen innebär att mässan börjat och att vi även här får nöja oss med utsidan, men ingen dålig utsida. Den ornerade fasaden i vit kalksten och grön marmor är inte att leka med.  Massor av små skulpturer sitter över hela byggnaden (t.ex. oxhuvudet som pekar mot plasten där slaktarens bod låg). Men som kompensation för interiören får vi se ännu en exteriör. Ett par kvarter ner ligger Dantes hus och vi får en liten titt på det (och på vägen kikar Karin in i ännu en kyrka där en flygmaskinsmodell visar att det pågår en Leonardo utställning). Vi går sedan vidare via den gamla pennigutlånarmarknaden, där vi får lära oss ursprunget till orden bankir och bankrutt och klappar en vildsvinsskulptur på trynet för att komma tillbaka till Florens. Vidare mot Piazza de la Signoria och Uffizierna. Vi ser David (kopian), en Donatello, Ciellinis Perseus och en massa andra statyer utanför Palazzo Vecchio innan vi går genom Uffizier passagen ner till Arno där vi ser den berömda bron Ponte Vecchio. sedan får vi en knapp timme att hinna med nåt annat (inklusive mat). Vi går tillbaka till Piazzan går förbi första stället, sätter os på det andra och tar varsin valfri pizza/pasta. En glad, effektiv och skämtsam äldre kypare ser till att vi får varsin kolossal öl till maten. Karins reseshorts beundras som "Molto Practico" av "la Mama" på restaurangen. (just då innehöll de kamera, plånbok, rökverk, pengar, cerat, novalucol, vattenflaska m.m.).

En stekande promenad längs Arno tar oss till den väntande bussen för vidare färd till Chianciano Terme där de närmaste tre nätterna skall tillbringas mellan turerna. (Montepulciano). Vi rann in i bussen som smält mjukglass.

Det blev supersnabbt stopp på hotellet för att lämpa av vårt bagage och lämna dem som inte skulle med på eftermiddagens utflykt. Denna inleddes med viss osäkerhet eftersom staden vi skulle till var stängd för trafik pga. stadsfestival, men ägaren till den vinkällare där avsmakning skulle ske lyckades utverka specialtillstånd och bussen kunde köra upp nästan till Montepulcianos stadsport. Vi gick in genom porten och fick inträdesbiljetter till stan.  Vi fördes upp genom de medeltida gränderna till vinkällaren, och gick ner i de gamla valven där vi bjöds på tre-fyra olika viner och köpte ett par. Efter en omröstning beslutades att stanna lite längre i stan för att kunna se festivalparaden. Varje kvarter i staden hade sin trupp. Först kom några söta små barn, sedan fanbärare därefter kung och drottning följda av prins och prinsessa, sist riddaren med väpnare/knektar.  Alla i medeltida kläder med en färgställning för varje kvarter. Fanbärarna svingade sina flaggor som man sett på film och bilder från Sienna.  Väldigt kul att bara hamna här i tid för paraden! Efter paraden gick vi snabbt ut ifrån staden innan nästa happening stängde oss inne. (En tävling i vintunnerullning längs gatorna skulle ha låst oss inne av säkerhetsskäl. Ett par hundra kilo/per tunna är inte bra att bli överkörd av.)  Vi åkte istället tillbaka till hotellet för kvällsmat. Tre rätter men egentligen var bara pastan god. Sen en kort drink och natti-natti.

Dag 3 - Måndag:  Trasimenosjön - Orvieto

Vi startar med en tur till Trasimeno sjön en trevlig båttur tar oss till Ilsa Maggiore där vi får ca 1 timme. Vi tittar på spetsar, på hur Tobbe tar ett bad i sjön och Lars och Karin lyckas få en öl var på en terrass medan Tobbe blir nekad eftersom vi "bokat". Rita och Tobbe lyckas hitta ett annat ställe och lider inga svåra kval av det något märkliga bemötandet. Vi går på en andra båt som Tar oss till Castiglione del Lago där en tallrik blandade charkuterier och ostar blir vår lunch. Därefter går färden mot Orvieto, dit vi inte åker för vinet, utan för att besöka underjorden. För att nå denna får vi först åka upp med funicularen (bergbanan) och drabbas av en småpåve till konduktör som absolut inte kan få banan startad innan x eller y hänt. En underhållande dialog mellan Christina och denne byråkrat utspinner sig med höjda röster på smattrande italienska. Vi svettas och fnissar. Väl uppe väntar en liten shuttlebuss som tar oss den kortavägen till katedralstoren där vi möter vår engelsktalande guide. Orvieto är byggt på en hög klippa, lite som Masada, fast här är staden levande, inte död sen 2000 år. Vi går med guiden ut mot kanten av klippan och ner i en grotta. Hela staden är tydligen genomborrad som en schweizerost av grottor som använts och delvis används) som arbetslokaler,förråd, vinkällare och inte minst gigantiska duvslag. Vi besöker tvåstycken av ett par tusen. Den ena hade använts som olivpresseri och den andra som duvslag. Duvslagen är enorma och otaliga. Orvietoborna "odlade" duvor som matfågel och tillhandahöll dessa grottor med utmejslade bohålor och rinnande vatten, resten gjorde duvorna själva. Det finns miljoner bohålor i väggarna på grotta efter grotta.

Efter besöket i de svalare grottorna gick vi upp till katedralplatsen för att inta något läskande, Appertino Spritz, innan återresan till Chianciano och en mindre lyckad middag där de 3-4 kyparna gjorde allt för att få Basil Fawlty att se ut som en lysande hovmästare. Kvällen avslutades med en drink på baren utanför hotellet.

Dag 4 - Tisdag :  Bagno Vignoni -  Monte Oliveto Maggiore - Pienza

Start 8:30 denna gång över de Toscanaska kullarna mot Bagno Vignoni. På vägen passerar vi den gård där Maximus så sorgligt förlorade fru och son (i filmen Gladiator). Väl framme ser vi en liten stad där torget ersatts med en bassäng som fylls av en varm källa. Vi  går en bit utanför byn för att plaska med fötterna i det ljumna vattnet medan vi beskådar den hänförande utsikten över Orciadalen. Vi hinner med en liten kaffe resp. pilsner (och lite glass) innan färden går vidare mot det stora benediktinerklostret Abbazia di Monte Oliveto Maggiore. För att ta sig dit få man gå en bit genom skogen som omgärdar klostret. Sista biten lutar nedåt, vilket innebär uppåt på tillbakavägen... Vi går in och ser fresker (av bl.a, Luca Signorelli) över Benedictus liv längs väggarna i loggian. Besöker klosterkyrkan där korstolarna hade fantastiska intarsiainläggningar och går sedan ut igen. I butiken säljs diverse naturläkemedel som vi inte köper. Varma svettiga och trötta efter uppförsbacken mot bussen återtar vi rundturen. Nu åker vi till Pienza, en liten stad berömd för sin Pecorino ost och för sin "harmoniska arkitektur". Där lyckas vi klämma oss in på en minde trattoria och får en utmärkt lasagne och, minst sagt förvånande, en utmärkt lokal american pale ale. På återvägen mot Chianciano stannar vi till på ett mindre mejeri (rekommenderat av Roberto, busschauffören) och smakar på deras ost i olika lagringsgrad. Somliga köper med sig, men inte vi. Åter till hotellet för sista gången, middagen (som inte smakade mycket bättre än sist) var något mer organiserad denna gång. Avslutning med den nya favvo drinken Espresso Martini ute i baren.

Dag 5 - Onsdag: Chianciano Terme – Perugia:

Nästa etapp går till Perugia. Där börjar turen med rulltrappa upp genom stadsmuren till den övre gamla staden. Vi går gemensamt upp till stora torget med en berömd skulpterad brunn/fontän, ett stadhus och en kyrka. När vi släpps lösa går vi uppför de höga trappstegen in i stadshuset där väggarna dekorerats med alla stadens ätters vapensköldar.

Vi tar en kort paus på ett fik innan vi traskar vidare via en utsiktsterrass på jakt efter lite lunch. Efter att ha passerat genom ett par vägarbeten hittar vi en pizzeria på en gata. Lars hävdar med bestämdhet att denna pizza är den godaste han ätit, med stark korv, tomat, ost och gorgonzola. Öl hör förstås till. Efter ett par timmar möter vi upp de andra för att ta oss ned till bussen igen och vidare till hotellet. Hotellet är det bästa hittills, det jazz- och vininspirerade Hotel Gìo Wine e Jazz Area. Vi installerar oss, letar upp takpoolen och tar ett dopp och en liten vila innan det är dags igen. Den här gången blir det finmiddag i trädgården på Villa Tattichi i Ponte Pattoli. En gammal patriciervilla långt ute på landet, med den lilla, unga Tibern i änden av trädgården och en glad och busig Westhighland ”offwhite” terrier som tycker det är kul med nya kompisar. Under tältpaviljonger bjuds det på crostini, antipasti, pasta, kött och efterrätt, med lokalt vin till. En trevlig avslutning på en lång dag.

Dag 6 - Torsdag:  Norcia - Montefalco

Vi startar med en ganska lång busstur österut och upp på bergsvägar i Sibillinibergen till den lilla staden Norcia, som är berömd för sina charkuterier. På stadens torg har en av charkuteributikerna dukat upp ett smakprovsbord med diverse mer eller mindre underliga korvar torkade och rökta kött och skinkor. VI fyller varsin tallrik går in på den intilliggande uteserveringen, beställer en öl och börjar tugga i oss. Ölen kommer, stora champagneliknande flaskor med lokalt färsköl, riktigt gott! Här stannar vi ett bra tag innan vi tar en liten tur runt stan (ca 8 butiker) för shopping. Vi går tillbaka till serveringen för att tömma ut ölen och få en kaffe innan det är dags att sätta sig i bussen igen.

Vi åker tillbaka ner från bergen ut mot låglandets kullar och till vinprovning på Tabbarini Montefalco.  En hel del av gruppen kan inte låta bli att provsmaka på en druva eller två och får därför en rejäl utskällning av guiden som återigen poängterar att allemansrätten inte finns i Italien (i och för sig får man inte heller i Sverige palla frukt från odlingar). Vi leds in och nedför ett par trappor till källaren där vi får en liten föreläsning om vinerna av sonen i ägarfamiljen och får se hur flaskor etiketteras och stoppas i lådor. En av turdeltagarna får själv stoppa en flaska i maskinen, det visar sig vara dagens födelsedags barn, Hans. Han får också ta med sig flaskan upptill rummet där vi sätter oss vid långbord och får smaka på några av vinerna, ackompanjerade av lämpliga snacks (prosciutto, tomater etc.). Vi köper några flaskor och sedan är det dags för bussen igen. En lugn seneftermiddag med lite poolbad blir snart en sen kvällsmat i egen regi på en liten pizzeria/bar i närheten av hotellet. Tyvärr uppstår lite missförstånd och servitrisen uppfattar inte att vi beställde hamburgare till Tobba och Rita. Så det blir ännu senare innan alla var mätta.

Dag 7 - Fredag: Perugia – Assisi – Lucca:

Vi börjar dagen med den utmärkta frukosten på hotellet i Perugia innan vi packar väskorna och åker mot Assissi, St Fransicus stad.  Staden ligger som så många andra högt uppe på en kulle och vi går genom de små gatorna tillsammans med gruppen förbi S:ta Katarina kyrkan mot den stora tvåvåningskatedralen. Där tittar vi återigen på fantastiska fresker, denna gång bl.a. av Giotto. Vi blir lössläppta igen för egen sightseeing bland smågator med diverse munkar av olika kulör. Vi börjar med en pilsner med utsikt mot katedralen innan vi hittar en liten smörgåsbar där vi i lugn och ro äter en inte alltför imponerande lunch på gatuserveringen en stund. Ytterligare några av deltagarna kommer dit. En av dem, en äldre dam snubblar i den branta marmortrappan från toaletterna och skrapar upp hela skenbenet, ägaren titta på medan vi och en passerande turist (som turligt nog hade ett första hjälpen kit) tvättar av och plåstrar om de ordentliga skrapsåren. Vi drar oss mot bussen tillsammans med den skadade damen medan hennes make försvinner för att ”köpa en present”. På vägen ner mot bussen passar Lars och Karin på att smita ner till toaletterna. De var fantastiskt utförda i ljusa källarvalv och herrtoan hade utsikt från ett panorama fönster ut över kullens kant och slätten nedanför.

Tillbaka till bussen som nu avgår mot Lucca. Vi kommer till hotellet, lite utanför centrum. Lars och Karin får ett rum som stinker av inpyrd rök. Men efter lite vädring står de ut. Bussen hämtar för färd in till centrum där vi släpps av utanför stadsvallarna och promenerar inåt staden med gruppen. Nu börjar dagens och resans vedermödor ta ut sin rätt. En av deltagarna kan inte gå längre och får sätta sig på en bänk vid Puccinis hus för att vila (på någon sätt skall hon hämtas senare) och den skadade damen och hennes make har missat bussen och skall själva hitta fram till restaurangen inne i den labyrintiska gamla staden där vi skall få kvällsmat. Vid katedralen börjar Reseledaren bli märkbart stressad av hur hon skall få det att gå ihop, men gruppen hjälper henne. Vi bestämmer att gruppen själva tar kommandot och går mot torget där gamla amfiteatern låg, medan Christine (reseledaren) tillsammans med den trötta deltagarens syster tar en taxi och hämtar upp henne vid Puccinihuset för färd till restaurangen. Det fungerar utmärkt, gruppen har knappt kommit fram till porten vid torget innan Christine dyker upp för att guida igen. Lite senare sitter vi allesammans vid långbord under parasoll på ett litet torg. Vi bjuds på vin och 3-4 rätter i trevlig miljö innan vi skall traska genom den nu mörka staden för att hitta bussen vid en annan av stadportarna. Ytterligare en av deltagarna sackar efter av trötthet, men till slut är alla med och vi kan åka tillbaka till hotellet. för vår sista natt på denna resa.

Dag 8 - Lördag: Lucca – Pisa – Kastrup

Efter en inte fullt så trevlig frukost tillsammans med oräkneliga kineser packar vi in oss i bussen för färd till Pisa. Där vi börjar med en shuttlebuss från bussparkeringen till Campo di Miracoli där katedralen och det berömda tornet finns. Tillsammans med mängder av andra turister försöker vi få snygga bilder på hur vi ”håller upp” tornet. Karin sysselsätter sig med att fotografera ”the Pisa taichi” (andra som också vill stötta tornet på bild). Vi sätter oss ned på en servering och får något till livs innan det är dags att åka mot flygplatsen. Den lilla flygplatsen är knökfull och lätt kaotisk, men snart sitter vi på flyget på väg hemåt.

Arrivederci Italia.

På Kastrup smiter Tobbe, Lars och Rita iväg till tax-free för några sista inköp medan Karin går ner mot väskutlämningen. Vi hittar snabbt ett tåg hemåt och kommer tillbaka till ett betydligt svalare Ängelholm i god ordning.