Nya Torg

London - Koncert för Jon Lord 2014

Torsdag

Så, dags för avfärd mot London och Celebrating the Life of Jon Lord på Royal Albert Hall, men också förhoppningsvis en trevlig långweekend.

Vi börjar som vanligt med ett Öresundståg och tar till ordenligt med tid för säkerhets skull. När vi kommer till Ramlösa visar det sig att den extra tiden var en god idé – tåget stannar, och står kvar. Efter ett tag får vi reda på orsaken, spring på spåren och polis tillkallad. Det tar lång tid, väldigt lång tid.  Så lång tid att tåget blir inställt i Malmö och vi får byta till ett annat. Men vi har som sagt tagit till ordentligt med tid så det är ingen fara. Efter att ha checkat in väskorna försöker vi få vår standard – två röda och en grön, men icke, kioskkillen hade också suttit fast på tåget och korvarna var inte klara. Lätt besvikna går vi genom säkerhetskontrollen och med byxor och livremmar på plats tar vi en snabb sväng genom tax-free butiken för en liten whisky och lite godis. Vi ersätter vår missade standard med ett par öl och GD, en Dyrelägens (smörrebröd) till Karin och chips och jordnötter till Lars.  Med ganska gott om tid går vi mot gaten och hittar det vi saknat, två röda och en grön per person blir två röda och två gröna tillsammans istället, normaliteten är återställd.

Flygresan är lagom kort för en GT och vi ankommer till Heathrow utan problem. Vi letar oss ned i underjorden och införskaffar varsitt förträffligt Oysterpass för vidare resor. Tåget passerar kända Purple platser som Hounslouw och Hammersmith innan vi byter linje mot High Street Kensington. Vi rundar ett hörn och hittar snabbt hotellet, Copthorne tara. Ett helt OK hotell i ungefär Scandic klass, som sagt ligger det utmärkt i förhållande till våra planer, ett kort snäpp från High Street Kensington och därför nära Albert Hall.  Vi börjar känna oss hemma i de här kvarteren nu.  Vi vilar en kort stund, tar en drink i baren och promenerar sedan genom Hyde Park där vi välkomnas av vårblommor, ekorrar och alla fåglarna i the Serpentine. Promenaden avslutas med att återigen leta reda på Hard Rock Café, som på nåt sätt alltid lyckas gömma sig runt hörnet.  Vi dricker, äter och allmänt trivs med att vara där vi är. Efter t-shirt och hoodie inköp går vi ner i Underground och tar tåget tillbaka till hotellet.

Fredag

Vi startar hyfsat tidigt med målsättningen att undvika de värsta köerna till London Eye och lyckas ganska bra med det, vi kommer direkt in till den korta presentationen och får sedan vänta ca: en halvtimme i kön upp till själva ögat. De stora gondolerna och lagom mycket folk i dem gör att man kan röra sig runt och titta åt alla håll. Fantastiska utsikter över hela London, så klart och en trevlig påskhare klistrad på gondolens tak. Vi traskar tillbaka in mot parlamentsområdet och stannar till på vår ”kvarterspub” Red Lion för en snabb törstsläckare. I lugn takt går vi förbi Downing Street där man inte längre har möjlighet att se nummer 10 utan bara ser vakter och en stor järngrind. Vi tittar på hästarna från Royal Horse Guards och promenerar vidare längs Whitehall till Trafalgar Square och sen tillbaka till Kensington för lunch och sen till hotellet för ombyte till aftonstassen.  Vi går till The Queen’s Gate vid Queen’s Gate Mews där ett antal gamla AMDPare (gamla nätfans till Purple) bestämt sig för att träffas och vi träffar en hel del av dem, några gamla några som vi inte träffat förr, kort, flyktigt men trevligt.  Vi tar oss nu mot resans huvudattraktion, Royal Albert Hall, och minneskonserten för Jon Lord. Vi sitter högt upp och ganska långt bort, men utsikten är god. Första halvan av konserten spelas stycken ur Jon’s klassiska verk, med full orkester under Paul Mann’s ledning. Avdelningen avslutas med att Jeremy Irons läser en Tomas Hardy dikt till piano av Paul. Andra halvan spelas rock från the Artwoods till Deep Purple med diverse gästartister bl.a Bruce Dickinson, Rick Wakeman och Glenn Hughes. Det kändes bra att vara där tillsammans med så många andra som haft Jon som idol och/eller vän. Efter konserten utbryter den sedvanliga post-konsert förvirringen med folk som vill ha autografer, ta foton, har försvunnit backstage, undrar var de andra är etc. och efter ett tag ger vi upp tanken på mer fangemenskap och går hem till hotellet via en MC nöjda med kvällen.

Lördag

Dagen ägnas åt sightseeing buss i det inte helt varma och soliga London vädret. Vi startar från Kensington via Harrods och upp mot Hyde Park Corner där vi byter till en annan linje som tar oss upp mot Baker street. Vi går inte in på den berömda adressen utan nöjer oss med en öl i solen på puben bredvid och några foton på nummerskylten.  Vi bestämmer oss snabbt för att skita i våra biljetter till Madame Tussauds när vi ser kön som ringlar sig milslång runt kvarteret. Istället tar vi bussen till King Cross St Pancras där vi förgäves letar efter spår 9 ¾ (fick senare reda på att det skall finnas).  Vi promenerar sedan mot Euston stn och hittar en pub att äta lunch på.  Nu är det dags för Carnaby street där vi strosar runt ett tag. Vi hittar biljettkioskerna till dagen musikaler på Picadilly (där fontänen var väl inlindad i byggnadsställningar).  Efter en stund har vi biljetter till kvällens föreställning av Wicked på Apollo Victoria Theatre (Häxornas historia runt Trollkarlen från Oz) . Vi fortsätter sen med ny buss hela vägen bort runt Towern och över Tower bridge. Sen tillbaka igen in mot centrum där vi kliver av vid Embankment. Vi tar tricken tillbaka till hotellet för en kort paus innan teatern.  Vägbeskrivningen som vi fått till teatern blev lite konstig ”Åk till Victoria, gå ut och se nåt grönt”. Det stämde inte riktigt med verkligheten, beroende dels på flera utgångar på stationen och dels massor med pågående byggen som dolde det mesta, men vi lyckades hitta fram lagom i tid. Vår bänkgranne var en lycklig ung tyska som jobbade på Apple support på Irland. Hon älskade allt med showen! Vi trivdes gott med det mesta och showen var kul och välsjungen.

Söndag

Dagen inleds med en liten tur runt Kensington och inhandlande av en dubbelkontakt till hörlurar så vi kan titta på iPad film tillsammans på flyget hem. Vi stannar givetvis också till på en liten pub för en sista öl innan hemfärden inleds. Puben, The Prince of Wales, ser miniatyrisk ut utifrån men öppnar sig inåt och blir ganska stor på insidan. Karin passar på att ta en liten Guinness medan Lars tar en lager. Vi anträder sedan hemresan. På Heathrow äter vi lunch och inhandlar Lars nya leksak, kameran Lumix tz60 som han längtat efter sen han fick reda på att den skulle komma ut. Dock inträffar det mindre problemet att det dröjer till sista sekunden innan gaten ropas ut så vi får stå på helspänn med en hel del andra svenskar/danskar innan vi snabbt som attan får hitta fram till den. Annars lugnt och fridfullt med GT och ”En idiot på resa”. Vi hinner i god tid till tåget hemåt och kommer hem sent, men inte för sent på kvällen.