Nya Torg

London - Sunflower koncert 2011

.Ängelholm - London

Torsdag 7 juli 2011 London, Storbritannien

Avfärd hemifrån vid 11-tiden planet skulle gå 16:30 men med Skånetrafikens notoriska tidspassning...

Två röda och en grön intogs innan BagDrop (incheckning var klar redan hemifrån) därefter en snabb raid in på Tax-free (dvs. inte så tax free inom EU) lite Whiskey cig och godis. Den berömda torrkänslan i munnen kändes påtaglig och det lika berömda smackandet som åstadkommes genom försök att öppna munnen med brist på saliv gav oss en naturlig orsak att söka upp ett ölställe. Var sin öl (Carlsberg, man är ju i Danmark) och en Jäger (ja, ja det borde kanske ha varit en Gammel Dansk), den obligatoriska reskosten, intogs. Efter en hastig blick bort mot avgångstiderna kunde vi konstatera att planet skulle bli en halvtimma försenat vilket gjorde att vi bestämde oss för ytterligare en öl, Karin behövde något utöver denna flytande föda och när hon smakade av sin räkmacka, med avokado-crème istället för majonnäs, tindrade ögonen. Planet lyfte vid 17-tiden och GnT intogs traditionsenligt under den i övrigt händelselösa flighten. Efter ankomst till Heathrow skulle vi skaffa ngn typ av biljetter för helgens turer på Underground, vi rekommenderades "Oyster Pass" och fyllde dessa med £20/pers. Färden gick vidare mot -(U)- South Kensington (i denna berättelse kommer -(U)- hädanefter stå för tunnelbanestation).

Efter viss förvirrad navigering i en mastodonttunnel under jord vidtog lika förvirrad navigering ovan jord innan hotellet nåddes - tid c:a 1 tim. Rummet på My Hotel Chelsea var väldigt trevligt, men engelskt rörmokeri kommer alltid förvåna mig. Hur kan man ha toaspolning på hotell som kräver dels att man pumpar upp och ner i lugnt takt några gånger och dels tar evigheter att fylla på?

Efter lite vila promenerar vi i lugnt takt nästan rätt väg i 10 min till -(U)- South Kensington för en bit mat och finner ett café med pizza resp. bakad potatis. Utsikten innehöll en massa dubbeldäckare och ett skyltfönster fyllt med Lamborghini. Vi är i London nu.

Tillbaka till hotellet tar vi helt rätt väg, nu är vi på G.

Dags för vila inför morgondagen

Fredag 8 juli 2011 London, Storbritannien

Vaknar tidigt, tar den traditionsenliga whiskeyn och äter sedan en bra kontinental hotellfrukost. Lars får klara sig utan bacon och ser ut att trivas ändå. Lugn förberedelse för dagens sightseeing, vädret klart grått och opålitligt så vi bestämmer oss för att det får bli British Museum idag.

-(U)- South Kensington till -(U)- Holborn sedan maklig promenad framåt New Oxford st. Lars säger höger, Karin ett kvarter till först, Karin vinner Lars har rätt, ny omväg, men det gör inget (mer än Lars glad för att han hade rätt).

British Museum - vilken fantastisk centralhall! Parthenon fris, Egyptisk skulptur (en assyrisk kom med på ett foto oxå) sedan mumier. Vi önskade nästan att alla myllrande massor oxå varit mumier. Vi avslutade besöket med lite kaffe innan en kort promenad till The Museum Tavern, första äkta puben denna gång. Bombardier till Lars, Karin fegar med Foster's.

Vidare ut i gatulivet vi tar New Oxford street mot Oxford street och snubblar över Dominion Theater vid Tottenham Court Road. Hm, vi kanske skall försöka få biljetter till "We Will Rock You"? Vi går in och det står några få framför oss vid kassan. Vi står i lobbyn och funderar lite. En affärsmannatyp i strikt kostym kommer fram och undrar om vi skulle kunna tänka oss biljetter till morgondagens matiné kl. 14:30? Han kan inte lösa in sina och kommer sitta på planet hem till Kanada vid tiden för föreställningen. Vi tvekar - vi har inte riktigt tillräckligt med cash. Priset sjunker lite och vi slår till trots fortsatt viss tvekan. Men inte kan ngn sälja illegala biljetter inne på själva teatern? Vi får hans visitkort (ingen större idé att fråga om leg, är han con-man har han säkert sånt oxå?). Blandade känslor, glädje och nervositet, men mest glädje. Vi traskar vidare längs Oxford st mot Picadilly.

Dags för lunch. Vi stannar till framför en pub men blir vänligt informerade att den är stängd men att en öppen finns ett par kvarter bort, så vi går dit, till O'Neill's Irländska jättepub och äter varsin irländsk hamburgare. Karin tar en liten Guinness, är man på irländsk pub så är man. Lars kände inte riktigt av den irländska stämningen eftersom servitrisen var fransyska och där inte fanns någon som dansade en Jig vilket renderade i en helt almindelig Foster’s.

Vi går vidare ner mot Picadilly Circus och vidare via Waterloo Place och the Mall till Trafalgar Square. Efter den obligatoriska fotosessionen går vi till -(U)- Charing Cross station och mot hotellet för välbehövlig vila innan kvällen.

Iklädda "Smart Casual" tar vi en taxi till Royal Albert Hall där vi promenerar ett varv runt innan vi går mot The Goat på Kensington High Street för lite öl och en bit att äta. Tillbaka mot RAH (välkänd förkortning av Royal Albert Hall) och en titt på Hyde Park innan vi går in och får vår fördrink i North Circle Bar, vin så klart. Här fick vi klart för oss att ”Smart Casual” har väldigt olika betydelse för klientelet på konserten, från röda plyschbyxor till kostym (på begäran utan slips).

Vi lyckas hitta vår egen lilla loge på second tier och hälsar på det tyska paret i logen intill. Auktionen pågår för fullt, gitarrer, autografer av Mandela och Churchill (med signerat tal "Never has so many..."), flygsimulering med Bruce Dickinsson, lång weekend för fyra på Jeremy Irons irländska slott. Det mesta ropas in från middags-platserna på parkett. Men, tillfället att få sjunga duett med Bryan Adams på konsert ropas in av en "fattig" dam på första raden för det facila priset av £7000. Med en djup suck upptäcker Lars att det tydligen var tillåtet att ha kamera med sig vilken han så omsorgsfullt lämnat kvar på hotellet då det vanligtvis inte brukar vara tillåtet med systemare.

Auktionen drar ut på tiden med c:a 30 min och konserten blir därför lite sen i starten. En beskrivning av konserten finns på:

http://www.planetrock.com/news/rock-news/the-sunfl ower-jam-rocks-the-albert-hall-2175/

eller

http://jonlord.org/2011/07/09/lord-wakeman-world-premiere-at-sunflower-jam/#more-4265

Karins favorit ögonblick: Nästan allt ;-) Gary Brooker (Vem trodde att man någonsin skulle få höra "A Whiter Shade of Pale" live med "rätt" gubbe?), Joe Bonamassa, Jon Lord/Rick Wakeman, Newton Faulkner, Bill Bailey på Cowbells på Smoke etc. Lars favoritögonblick består ungefär av samma små ögonblick men där fanns ytterligare ett och det var när Rick Wakeman spelade Eleanor Rigby the Prokofjev way.

Efter konserten stötte vi trots allt på en gammal bekant DP fan i ett par minuter i korridorerna, Rasmus. Vi tog en taxi och avslutade med en Asahi i hotell baren innan vi gav upp för kvällen.

Lördag 9 juli 2011 London, Storbritannien

Någorlunda tidig start på dagen ett planerat stop innan teatern börjar 14:30, The Tower of London.

Lite osäkert väder, men ingen fara på taket. Vi tar -(U)- till Tower Hill och knallar runt lite lugnt och stilla. Vi ser Tower Bridge, korpar på the green, ”Yeomen Wardens” i ”everyday undress uniform”, Traitor's gate och japaner, japaner (och andra) med kameror, kameror. Storfamiljen Singh fanns också på plats. Avslutade denna tur med kaffe på Starbuck's innan -(U)- till Tottenham Court Road och teatern.

Vi promenerade uppför Tottenham Court Road en bit till 'The Jack Horner' där varsin Kronenbourg intogs i blåsten på trottoaren med lite gourmét jordnötter. Denna gata verkar vara centrum för elektronik med Samsung, Sony, iPad etc. i vart och vartannat fönster. Vi tog en snabb Burger King innan vi, med viss nervositet, gick tillbaka till Dominion Theatre. Skulle biljetterna fungera? Det gjorde de, och vi hade perfekta platser på bänk G (dvs.7) vid mittengången. Tänk så det kan bli - biljetter till den enda musical vi verkligen ville se, bara så där!

Det var riktigt högt tryck på både scenen och i den engelska publiken, som är mycket mer aktiv än en normalsvensk publik. Fantastisk sång av "Killer Queen" och "Scaramouche". Kul med alla citat ur diverse låttexter och förstås gör sig Queens musik bra i en musikal.

Återigen längs Oxford street, hittade en mer "icke turistig" (tråkigt inredd) pub där vi tog en öl och frågade efter en CD butik. Vi fick reda på att HMV låg precis runt hörnet och gick in - och ut en halvtimme senare med 1 bok och 9 CD. Dags att dra sig mot Hard Rock Café.

-(U)-Oxford Circus- till Hyde Park Corner där viss riktningsförvirring ledde oss tre varv runt Wellington Arch innan vi hittade rätt. Under irrandet snubblade vi över en Ferrari med Kuwait-skyltning och 2 Rolls Royce utanför vad som senare visade sig vara ett av de dyraste hotellen i London (The Lanesborough). Tyvärr var kön till HRC längre än vi hade lust med så vi konsulterade kartan och fann ett Spaghetti House markerat vid Knightsbridge, ganska nära. Vi ändrade planerna och promenerade ditåt. Mycket folk och mycket stim men god mat, kyckling resp. lasagne, och öl. Vi avslutade med glass och capuccino. Därefter tog vi taxi hemåt..nog för idag.

Söndag 10 juli 2011 London, Storbritannien

Efter frukost åkte vi till -(U)- Pimlico för att komma till Tate Britain och Tate To Tate båten. Karin var bara tvungen att se minst en Turner när vi nu var här så vi gjorde en kort sväng in på museet innan båten gick. C:a 15- 20 min senare var vi vid Tate modern och framförallt Shakespeare's Globe Theatre där vi precis hann med dagens sista guidning, trots Lars att Lars tyckte det var dyrt för en överskattad, dammig gammal författare. Det verkade som han tyckte gamle Wille verkade lite roligare efter turen (åtminstone för folk på 1600-talet).

Vi tog sedan Millenium bron till St Paul's, stack in näsan och gick vidare -(U)- till Westminster via Bank. Ett Pitstop på The Red Lion intill White Hall med öl och mackor. Det visade sig att bartendern vi beställde av var en tjej från Göteborg som tidigare jobbat på Volvo men i samband med nerdragningar hade hon tagit ett erbjudande på 100.000 kr och stuckit till London. Som det kan gå. Efter att ha försökt beställa en Butcombe Beer och misslyckats på grund av att den var slut drog vi vidare över Westminster bridge till London Eye. Ett område som snarast liknade ett mindre nöjesfält (men bara en åkattraktion, själva ögat). Kön till ögat räckte så långt man kunde se så vi nöjde oss med att betrakta Ögat från marken. Vi fikade vid Ögats fot och delade en våffla med jordgubbar och grädde på vägen tillbaka mot Westminster. Big Ben gör sig mycket bra på foton ;-) Det bör påpekas att Big ben heter egentligen inte alls Big Ben utan St Stephen's tower, det är enbart klockan som heter Big Ben.

Tillbaka till -(U)-Westminster och vidare till Green Park (där en riktigt bra gitarrist stod och spelade bl.a. Santana låtar i tunnlarna). Vi gjorde ett kort stopp på Henry's bar för återfuktning. På väg in mot Green Park (parken alltså, inte tunnelbanestationen) tittar vi på hötorgskonst längs vägen, går en tur i parken och står nästan utanför Hard Rock Café när Karin inser att våfflan från London Eye ännu inte sjunkit undan. Vi bestämmer oss därför att ta en liten titt på Buckingham Palace och går lugnt ditåt. Lars klagar på gräsklippningen i delar av Green Park, mer oklippt äng än park, enligt honom, det bättrar sig dock senare.

Hur många kameror finns det egentligen i London? Vi fotar oxå, Bobby, vakter i björnskinnsmössor, statyer, grindar, monument...Vi ser dock inga kungligheter.

På parkpromenaden såg vi folk åka kana på Canada Monument, spela badminton i parken och myllra. Vi går Princess Diana Memorial walk tillbaka upp mot Wellington Arch och Hard Rock. Väl framme får vi stå i en liten kö utanför och när väl kommer in tar vi en GnT i väntan på bord. Legendary 10oz burger till Lars, 6oz till Karin, Cola, det har blivit många öl nu. Vi sitter utomhus under kraftiga markiser och har det ganska lugnt och skönt. Mindre lugnt är det i Hard Rock Shop, kön står utanför och dörrvakten släpper in allteftersom det går ut folk. Vi köper varsin T-shirt av klassisk typ.

Lars hade velat promenera i Hyde park hela resan så nu gjorde vi det, trots fötter som redan började tröttna. Vi gick in vid Hyde Park Corner upp till båtuthyrningen vid Serpentine sedan söder över längst stranden. Över 90% av dem vi mötte såg ut att vara araber, kvinnor i slöjor, unga män och flickor i västerländska kläder och äldre herrar i jellabba. Vi började undra varför, det kan väl inte vara så många som bor här i Mayfair och Knightsbridge? Vi traskade vidare längst strandkanten förbi svanar, grågäss och sothöns till Caféet Lido där en liten kopp kaffe fick avsluta dagens intag. Vidare genom Parken till The Ring där vi vinkade in en taxi. Under färden mot hotellet förklarade föraren arabfenomenet. Alla rika Kuwaitier och Saudier tillbringar runt 6 veckor på sommaren i London för att undvika hettan hemmavid och de gör det i Londons rikaste kvarter. En cola på hotellet fick avsluta dagen.

Måndag 11 juli 2011 London, Storbritannien

Jaha, då var det dags att åka hem. En lugn morgon eftersom vi inte behöver lämna rummet förrän vid lunch. Packning, tvagning och lite TV. Visst ja, där finns ju Whiskey kvar så det blir en sedvanlig ”lille en”. Hiss ner till matsalen med en liten omväg ut på gatan där Karin tog sin förfrukost cigarett sittande på trappan. Väl inne i matsalen intogs frukost och Lars passade på att ta lite frukostkort.

Utcheckningen från hotellet gick smidigt och vi startade vandringen mot South Kensington. Vädret var vackert, inte ett moln på himlen. Sista tunnelbanefärden gick direkt till Heathrow terminal 5. Väl framme irrade vi runt lite för att hitta var man egentligen skulle ta vägen då man skulle lämna England men med lite slutledningsförmåga, intelligens och slutligen en fråga till en som jobbade där hittade vi rätt. Då vi skulle lämna in bagaget visade det sig att vi var lite för tidiga så vi gick och satte oss på ett café. En latte och ett wienerbröd till oss var samt ett litet bord med utsikt över landningsbanan kändes rätt behagligt. När vi satt där och tog det lugnt upptäckte vi ett märkligt fordon som antagligen forslade folk från plats A till plats B. Små fordon som nog gick på räls och troligen inte hade någon chaufför. En annan sak vi upptäckte var ett nybörjarplan, ett plan där man för säkerhetsskull markerat vilken sida som var översida. UPP stod det en bit ovanför förarfönsterna.

När vi sedan fick checkat in bagaget gick vi och tittade lite i de butiker som man så vänligt nog placerat på väg till gaten, 500 pund för en liten, liten väska. Tja, det är väl normalpris för en del dock ej för oss. Nu skulle vi handla något hem till töserna. Vad köper man när man inte har en aning om vilken parfym de vill ha eller skor och väskor överskrider ens årsinkomst. Vi hittade en liten butik som härbärgerade en del OS 2012-prylar, här köpte vi ett par OS-maskotar, det har de i alla fall inte. Nu började törsten sätta in och vi hittade en liten bar där vi beställde vars en Stella och satte oss vid ett lite bord. Karin slog på stort och beställde även en skinkmacka. Bordet vid sidan om oss var tomt bortsett från en dator som stod uppställd och igång, inte en person i sikte. Hmm, märkligt månne är det kanske en bomb, ska vi tillkalla personal eller vad ska vi? Det löste sig dock efter en halvtimma då personal kom och plockade in utrustning. Varför den stod där är ännu idag en gåta.

Nu var det dags att gå till gaten och därifrån vidare mot planet gick allt som på räls (kanske felaktigt uttryck med hänseende på tågsituationen i Sverige). Väl ombord blev det en liten väntetid eftersom där tydligen var väldigt många plan som hade samma funderingar som vi på att lämna landet. Uppe i luften fick vi vår GnT och vi köpte även en liten present till töserna. Färden gick utan missöden och vi landade, som vi hoppats, på Kastrup. Då vi lämnat planet och närmade oss bagageutlämningen fick vi lite dåliga vibbar. Där stod hur mycket bagage som helst på vagnar längs hela vägen fram till rullbanden. Tydligen har de haft stora problem med bagageutlämning tidigare men vi fick vårt utan problem. Nu återstod tågresan, vi hoppade på ett tåg som tog oss till Helsingborg. Där fick vi dock vänta relativt länge. Väntetiden tillbringade vi i sällskap med vars en hamburgare uppe på McDonalds. Tåget vidare mot Ängelholm gick enligt tidsplan och därefter blev det Taxi till Nytorgsgatan 20 och två förväntningsfulla katter.