Nya Torg

Jordanien - Israel 2013

Dag 1

Efter en lång natts färd mot dag via Helsingborg, Helsingör (med två röda en grön) är vi framme på Kastrup. Vi inhandlar minimala mängder taxfree och intar pilsner och Jäger/GD enligt standard. Därefter bordas planet mot Akaba. Ankomst till Marina Plaza hotell och lite vila innan kvällsmaten, som satte standarden för kommande veckans bufféer. Ris och potatis, kyckling, lamm och nån oxköttsgryta -helt ok första dagen, men något enahanda efter en vecka. Vi inser att vi kommit till förvirringens hemvist. En drink i baren frammanade oanade möjligheter till fördelning av betalning för tre öl och fyra drinkar. Förvirringen fortsätter in i matsalen där vi till slut får ge upp försöken att betala cash och skriver drickan på rummet. Tidig nattning det blir långa dagar framöver.

Dag 2 Akaba -Petra

Tidig start mot Petra. Under större delen av bussresan norrut ser man Hijaz Railway, där Lawrence sprängde broar och tåg under första världskriget, blänka bland kullarna till höger om vägen. Många små fyrkantiga hus byggs i den speciella skattezonen i Akaba, men även utanför denna byggs det friskt. Vi passerar Al-Quweira och Maan (platser som ofta nämns av T.E.L) Guiden, Daniel, berättar att de första lärarna i skolorna på landsbygden var tvångsplacerade militärer, ingen ville flytta ut självmant. Här och där ser man beduiner med betande får eller getter och även de låga svarta tälten, ofta med en lagom skraltig bil intill. Vi tar vänster från huvudvägen och stannar för en kort paus på 1600 m.ö.h. Det ligger ett tunt grönt skimmer över de ”odlade” betesfälten. Det känns otroligt att man kan leva på boskap i ett så torrt landskap

Efter ett stopp med utsikt över Wadi Musa, dalen där Petra ligger dold, tar vi in på det hotell som ligger närmast själva gångvägen ned mot Petra, Petra Guest House, trevligt och högklassigt. Baren, gravbaren, är inhyst i en krypta med uteplats mellan två andra gravnicher i klippan som själva hotellet är byggt på. Vårt rum är inte särskilt rymligt, men det är terrassen och den har utsikt ner mot själva Petra, vi ser senare hur folk går upp från dagens besök medan vi ser solen gå ner. Men själva staden ser vi inte, det är ju den dolda staden.

Vi samlas hela gruppen och börjar gå nedåt ca 800 m till Siqen, hålvägen som leder in till Petra. Med en bredd av 4-10 m mellan höga klippor är det fantastiskt redan här. Siqen är ca 1 km lång och vacker. Vi går i samlad grupp med guiderna Daniel och Muhammed, som pekar och visar på intressanta saker längs vägen. Det är lite svalt här inne i skuggan, men vi klagar inte, det finns så mycket att se på så vi tänker inte på annat. Längs klippsidorna finns 2000 år gamla vattenledningar som Nabatéerna byggde för att leda in vatten från bergen in mot staden. Här och där växer envisa träd och buskar i klippskrevor i de rosa-, blå-, grön- och gulskiftande klippväggarna. Reliefer, stoder och gudabilder dyker upp längs vägen när vi vandrar vidare inåt med ögon i nacken för att inte bli överkörda av hästkärrorna som för turister upp och ned längs Siqen. Efter ett tag blir gruppen riktigt samtränad, när vi hör hovklappret stiger alla in mot kanten och ger fri väg. Vi ser gatsten som är lite för oorganiserad för att vara romersk och nog är Nabateisk. Plötsligt säger Daniel "nu skall ni gå på höger sida och vända er bakåt så får ni snart se den bästa vyn i hela Siqen, står här på höger sida titta uppåt, bakåt, gå över på andra sidan, ser ni? Däruppe! Vi låtsas se nånting men förstår inte riktigt vad han menar.

"Vänd er om nu!" Nu ser vi! Plötsligt ser vi den solbelysta skattkammaren mellan de höga sidoväggarna! Fantastiskt är inte ord nog. Alla de bilder man har sett kan inte förklara det intryck man får när man står här och ser det. Ingun, en ensamåkande äldre dam tackade tidigare nej till erbjudandet om att jag skulle fotografera henne för att hon skulle få sig själv på bild. Men nu kommer hon fram med sin kamera och säger: ”Nu”. Här vill hon ha en bild av sig själv.

Vi går in i själva gravstaden och möts av i nämnd ordning, synen av skattkammaren, en kamel med förare en mindre souvenirshop med dricka och en mild sandstorm. Runt varje hörn av klipporna finns något nytt fantastiskt att se gravar, andra gravar, amfiteater, mer gravfasader 'Den levande staden' d.v.s. Den inre delen av staden där folk bodde, med paradgatan, tempel, fontän m.m. Allt i ruiner men ibland lätt rekonstruerat för att ge en bild av hur det såg ut. Efter totalt ca 5 kms vandring i ganska lagom varmt väder med tillfälliga sandbyar har vi kommit till centrum av Petra stad, vi får lunchbuffé vid 15-tiden och en vilopaus innan vi börjar gå tillbaka, nu i en lätt uppförslutning.

Vi går nu på egen hand och har fått rådet att ta stigen uppför på vänsterkanten, där finner vi en bysantinsk kyrkoruin med välbevarat mosaikgolv. Vi följer kanten vidare uppåt mot Palatsgraven, Sidengraven och till slut Urngraven som rekommenderats av guiderna. Efter ett antal kraftiga trappor kan vi gå in i denna grav, till ett rum med fantastisk akustik och otroligt färggrant tak i regnbågsmönster i svart, blodrött, gult och vitt. Färgerna är naturligt skapade av utfällningar i sandstenen. Petra kallades tidigare "den färgskiftande staden" eller något liknande, vi förstår varför.  Nu börjar det kännas ordentligt i benen, men vi traskar vidare i hyfsad takt medan vi ser allting från en annan vinkel på väg tillbaka. Vibeslutar att inte anlita vare sig de tjänstvilliga kameldrivarna, kuskarna eller åsnedrivarna utan traskartillbaka uppför genom siquen och kommer till slut tillbaka till hotellet.

Tobbe tar ett bad och inte för första gången lyckas han dränka badrumsgolvet. "Jag fick stå på vågen för att sminka mig", sa Rita, "Men jag tittade inte!"  Innan middagen samlas vi fyra för en GT, solen har gått ner temperaturen likaså och vinden har tagit i så pass att den lyckas välta mitt halvfulla glas av plast.

Buffen är ungefär likadan - igen.  Men vi är överens Petra har varit värt hela resan, bara det.

Dag 3 Petra - Amman

Tidig start, nu skall vi norrut. Vi börjar med ett kort stopp inne i Wadi Musa. I ett litet hus finns en källa och en sten, var det här Moses slog staven mot stenen och fick vatten? Detta är en av flera möjliga platser. Vidare mot Madaba en tur på ca 3 timmar med stopp mitt ute i intet. I Madaba gör vi ett kort toabesök där vi inser att vi saknar dödahavsrullar - inget papper. Vi promenerar upp mot stadens största kyrka där vi ser på mosaik som är en av de äldsta kända kartorna av det heliga landet. Madaba är en stad där stora delar av befolkningen är kristna sedan de flyttat/flytt/flyttats dit. Sedan lunch, buffé, vi känner igen den nu, och vidare mot den milsvidda utsikten från Mt Nebo. Där sägs Moses ha sett ut över det förlovade landet, som han själv aldrig fick komma in i. Hans gravplats är okänd men sägs ligga i dalen nedanför. Man ser ut över Wadi Arabas dalgång med döda havet i söder och kan ana Jericho, Jerusalem och andra städer genom soldiset. 

Vi far sen vidare mot Amman, där temparaturen är betydligt svalare när vi kommer fram. 

Dag 4 –Amman - Jerash

Efter middag, övernattning och frukost är det dags att kliva upp i bussen igen, nu med varm tröja och långbyxor. Men inte hjälper det mot 5-10 grader, snålblåst och duggregn. Vi beser Ammans Citadell högt uppe på en kulle, där finns rester av alla möjliga perioder, romerskt Herkulestempel, bysantinsk kyrka, Umayyediska befästningar m.m. Ett litet museum innehåller fynd från stenålder via allt till arabisk period. Inklusive ett par statyer som sägs var de äldsta människostoder man känner till.

På vägen ut erbjuder vaktmästaren och hans fru varmt te som mottages med stor tacksamhet och en liten slant. Vi återgår till den varma bussen och åker ner från kullen ned i staden först besöker vi amfiteatern, Odeon och ett folkdräktsmuseum som ligger i amfiteatern. Vi gör sedan en kort promenad på den lokala grönsaksmarknaden och ett kort stop i en souvenirbutik, eskorterade av en turistpolis för att kunna korsa gatorna utan olyckor. Vi känner oss lite som om vi har en privat skolpolis med oss.

Vidare mot Jerash.  En av de få platser ingen av oss riktigt hört talas om förut.

Vid ankomsten till Jerash är det dags för lunch denna gång inte buffé utan istället "mixed grill Arabian style", kyckling, små biffbitar och lammkebab/kofta, till detta ’lemon with mint’ att dricka och till avslutning arabiskt kaffe med kardemumma och mycket sump. Väldigt gott! Sedan vidare mot själva ruinstaden Jerash, ett stort område med hippodrom och amfiteatrar, paradgator och tempel. Man hade velat ha en tidsmaskin så man kunnat se det när det var vid liv. Trapporna upp till Artemis templet var inte att leka med. I detta tempel finns en berömd pelare som rör sig i vinden, demonstrerat med en sked som sticks in i springan vid pelarens botten och som man kan se rör sig i takt med pelaren. När vi gick in i amfiteatern och upp på läktaren kom två desert guards ut på scenen och spelade säckpipa och trummor för att demonstrera akustiken. Ännu en omgång ruggiga trappor för att ta sig upp på toppen av amfiteatern, men utsikten var värd det!

Nu kör vi nerför vi mot gränsen till Israel för att sova i Jerusalem i tre nätter, det skönt att slippa byta hotell varje kväll.

Viseringen vid gränsen tar ca 2 timmar efter kroppvisitering av en äldre gentleman med titanknä och en borttappad väska. Vi möts av en ny buss, ny chaufför och ny guide, en Israelisk kvinna, Eva, ex-Kibutznik gift med en norrman och norsktalande. Tyvärr är hotellet rejält nedslitet, matsalen otrevlig och bullrig, baren liknade en busstation och rummen var också slitna. Dessutom ligger det långt från centrum så det är inte att tänka på att gå ut på egen hand på kvällskvisten, om man nu hade orkat.

Dag 5 -Jerusalem

Start kl 08:00 mot Oljeberget, därefter promenerar vi via Tårarnas kyrka till Getsemane, en mörk men vacker kyrka intill ett fåtal uråldriga olivträd som mycket väl kan ha stått på platsen sen Jesu tid. In i bussen igen och upp till Zionberget strax utanför Zionporten in till den gamla stan. Där ser vi nattvardsrummet, med tillhörande tungomålstalare, en Bar Mitzvah och Davids grav som ligger under nattvardskyrkan.

Här i Jerusalem mixas alla denominationer, judar, islam, och diverse kristna kyrkor, med mer eller mindre käbbel mellan grupperna. Vi fortsätter in i gamla stan och börjar gå in i den judiska delen, Vi passerar bland annat den gyllene Menorah som judiska trosivrare samlat in till för att placera i "det nya templet" som de tänker sig att de skall få lov att bygga någon gång. Därefter besöker vi klagomuren där vi träffar en massa små pojkar med krona på huvudet som just fått sin första bönbok. Vi har under promenaden sett flera Bar Mitzvor som utspelar sig på stadens gator så här när påsken närmar sig.

Flera utgrävningar pågår vid klagomuren, bl.a. Har de offentliga toaletterna fått temporära baracker eftersom de gamla fått ge plats till en av utgrävningarna.

Vi d lunchen får vi köpa pizza eller kycklingkebab för ca 150 spänn på förutbestämd restaurang. Därefter följer vi Via Dolorosa genom blandningen av turister och pilgrimer från alla möjliga världsdelar längs de smala gränderna mot Uppståndelsekyrkan. På platsen framför kyrkan är folkmängden enorm, likaså hela vägen inom kyrkan, förbi korsfästelsekapellet och svepningsplatsen, där troende från hela världen knäböjer och kysser stenplattan. Vi trängs vidare in under den mörka kupolen som är den grekisk/rysk ortodoxa delen med själva gravplatsen. Kyrkan är uppdelad i Grekisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem, Romersk-katolska kyrkans högsta företrädare i staden, samt Armenisk-apostoliska kyrkan. Kyrkan används också av Koptisk-ortodoxa kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan, och Syrisk-ortodoxa kyrkan. Den gamla äkta klippgraven raserades av Helena (drottningmoder i Byzans på 300-talet) och ersattes av en marmorsarkofag som hon ansåg mera värdig. Denna är ni inhyst i ett tabernakel i den grek-ortodoxa basilikan. Vi ställer oss inte i den långa kön framför tabernaklet utan leds istället vidare in i ett litet utbränt kapell bakom den stora basilikan. Där finns en äkta klippgrav från Jesu tid som vi kan gå in i eller fotografera utifrån, men bara två och två i taget, så liten var den. Eva, guiden berättar om det käbbel som ständigt pågår mellan de olika grupperingarna av kristna i Jerusalem. Hur det brända koptiska kapellet inte kan renoveras eftersom de ortodoxa inte tillåter att byggnadsmaterial förs in via deras basilika. Hur en dörr mellan två kapell lagades av två snickare en från var sida och med ”rätt” tro etc. Man vet inte om man skall skratta eller gråta när man hör hur olika grupper som alla tror på den som sade ”Älska din nästa” inte kan komma överens ens om praktiska saker.

Därmed avslutads Via Dolorosa vandringen och 20 minuters shopping tillåts på vägen mot Jericho-porten och bussen för vidare färd mot en modern judisk stadsdel och ett kort besök på en grönsaksmarknad, ingen större skillnad mot Amman, kanske aningen mindre kaotisk och dessutom med en vinbutik och en Kippa-handlare, vilket naturligtvis inte kunde ses i Amman.

Därefter återvänder vi till Hotellet för ytterligare en buffé i den bullriga matsalen.

Dag 6 – Jerusalem och Bethlehem

Efter frukost går färden mot Knesset, en fyrkantig något ointressant byggnad, utanför står en jättemenorah i brons skänkt av Storbritannien 1956 med utsmyckningar som visar ett 30-tal scener ur den judiska historien.

Vi åker vidare mot the Israel museum där innergården täcks av en modell av Jerusalem innan templet förstördes i skala 50:1. Därefter går vi mot en stor vit kupol formad som huvudet på Torah-rullar och översköljd av vatten som en jättefontän. Under denna ligger the Shrine of the Book och de 8 dödahavsrullar som återköpts från USA och nu förvaras atombombssäkert i detta museum.  I montrar längs väggarna på det dunkla rummet visas brottstycken av de äkta rullarna och i centrum av rummet finns en cylinder, formad som en bokrulle, där faksimil av rullarna visas. Fotografering var inte tillåten men det känns märkligt att se text skriven för 2000 år sedan.

Vi åker nu vidare mot nästa museum, Yad Vashem, museum, minnesplats och tillika centrum för forskning, utbildning och information om Holocaust. Vad skall man säga, det går inte att förstå hur människor kunde behandla andra människor så. Några av deltagarna avbröt besöket övermannade av känslor. Museet omges av an vacker park där träd planterats med namnplattor för folk som räddade judar undan den slutliga lösningen. Ett första kapell tillägnas de över 1 million barn som dödades. Vi går in i mörker, en röst läser namn och ålder  i ett spegel-/glasrum med små ljuspunkter som en stjärnhimmel. Mycket vacker, mycket känslosamt, flera av oss går ut med tårar i ögonen. Vi går sedan vidare mot den stora museibyggnaden där vi leds genom hela den hemska historien. Vi avslutar med minnestältet där en mosaik av 6 000 000 bitar täcker golvet, en per förlorad.

Det är en tyst och tung stämning i bussen när vi kör vidare mot Bethlehem. Vi passerar en check Point och den 8 m höga betong muren in i palestinskt område. Vi får lunch, dyr buffé, blir infösta i en souvenir butik för ev. inköp av kitschiga Jesusar (Nej). Därefter kör vi upp mot födelsekyrkan. På vägen från bussparkeringen kan vi skymta ”herdemarkerna” mellan husen.  Vi går in i kyrkan. Även denna kyrka är grekisk-ortodox och relativt mörk, rester av bysantinska mosaiker och målningar kan skymtas på tak och väggar. Pelarna till sidoskeppet där vi står i en massiv kö täcks av målade helgon bl.a. Olaf den helige som nästan är försvunnen av ålder.  Väl framme vid nedgången till den grotta som var ”stallet” blir det riktigt trångt. Så fort vi kommit ner blir vi utfösta eftersom en gudstjänst skall genomföras. Vi hinner knappt knäppa ett par bilder. Vidare mot den katolska kyrkan som byggts vägg i vägg där pågår en spansk gudstjänst. Tysta går vi till höger mot en nedgång till en grotta, fortsättningen på samma grotta vi nyss varit nere i. Här satt den helige Hieronymus under slutet av 300-talet och översatte bibeln från Hebreiska och grekiska till latin (versio Vulgata).  Detta avslutar den mest religösa delen av vår resa. Vi åker tillbaka in mot Jerusalem och avslutar dagen på ett Diamantslipningsföretag. Karin ser ett trevligt halsband med en stor svart diamant omgiven av många små briljanter, pris med special rabatt 36.000:- som hittat - tror inte det.

Vi återvänder till hotellet för en kort middagspaus innan kvällens extra tur ”Jerusalem by night”. Tillbaka i bussen åker vi till en utsiktsplats där vi kan se ut mot öster över den mörka västbanken där ljusen från Jericho och andra orter glittrar. Vi återvänder till Oljeberget och ser den utsikten i ett nytt ljus. Sedan kör vi genom västra Jerusalem genom de judisk-ortodoxa kvarteren och avslutar med en kort promenad nerför ett gångstråk. Det är inte särskilt mycket folk ute i den svala kvällen men man får ändå en känsla av modern storstad.

Dag 7 – Jerusalem, Döda havet, Masada, Negev, Akaba

Vi lämnar nu Jerusalem 785 m.ö.h. och kör österut ner mot Döda Havet, världens lägsta landområde, med badkläderna i handbagaget. Det känns i öronen när man åker neråt 1100 m på 4 mil. Efter att ha följt stranden söderut en stund passerar vi Qumran, grottorna där dödahavsrullarna blev funna och som syns genom bussfönstret. Sedan stannar vi vid en fabriksförsäljing där de säljer dödahavsprodukter, hudvård med mineraler från Döda Havet, perfekt för att handla presenter till alla damer i familjen, unga som gamla. Efter en röd Tuborg, special brew, tar vi bussen ner till stranden för att flyta runt lite grand i den mineralsoppa som är Döda Havet. Eva varnar oss för att plaska så att vi får vatten i ögonen, ögonen klarar inte 30% salthalt utan att svida ordentligt.  Det är svalt i vattnet och en underlig känsla att knappt kunna sätta ner fötterna på bottnen från ryggläge för att benen flyter för mycket. Vi flyter runt ett tag och sitter en stund i strandkanten. När vattnet torkar bildas en skorpa av salt över hela kroppen, handuken blir helt vit bara den nuddar kroppen.  Vi duschar och går tillbaka till bussen som fortsätter söderut ytterligare ungefär 3 mil till Masada.

Masada, där Herodes den store byggde ett palats och befästning år 37-34 f.Kr. för att känna sig säker i sin (kanske berättigade) paranoia. Masadas högplatå reser sig ca 400 m över slätten nedanför. Palatset ligger i norra änden i tre våningar ut över stupet. De nedre våningarna var bara åtkomliga genom två manuellt hanterade hissar. Efter Herodes död övergavs Masada tills judiska upprorsmän flydde upp till fästningen efter Jerusalems förstörelse år 70 e. Kr. De belägrades av romarna under Lucius Flavius Silva och omringades med läger och murar som fortfarande kan ses från toppen av klippan. Romarna byggde en ramp och drog upp belägringstorn. Enligt Flavius Josephus begick upprorsmännen kollektivt självmord hellre än att bli besegrade. När de romerska legionärerna bröt igenom murarna möttes de av tystnad och döda. Man har hittat ostraka, keramiklotter med namn på i ett av rummen under utgrävningarna. Kanske var det de lotterna som avgjorde vem som skulle vara den siste kvar och som sedan skulle kasta sig på sitt svärd efter att ha dödat sina kamrater. Platsen är enormt imponerande, utsikten otrolig över Döda Havsslätten. Höjden är förskräckande. Utanför muren stupar berget rakt ner 3-400 m. Ruinerna på högplatån är fascinerande, runt omkring finns förklarande skyltar och små modeller som förklarar bland annat hur regnvattensystemet fungerade och hur badhuset/bastun såg ut. Mycket väl genomfört som museum.

Väl nere från klippan är det dags för lunch, inte helt oväntat föredrar nästan alla McDonalds framför ytterligare en buffé. Här lämnar guiden Eva och hennes chaufför Raschel oss och vi byter buss för de resterande 25 milen genom Negev- öknen.  Vi passerar den landtunga som bildats där Döda Havet delats på grund av vattensänkningen som pågår. Havet har sjunkit ca 22 m på 40 år och sjunker nu med ca 1 m per år.  En stor orsak till sänkningen är fosfatverken i den södra delen av havet som är nästa ”sevärdhet”. Ännu längre söderut ligger några lyxhotell med medicinsk terapi för psoriasispatienter. Landskapet börjar visa upp underliga erosionsformationer, saltstoder m.m. men blir samtidigt om möjligt ännu torrare. När vi lämnar sjön bakom oss finns inget utom öken.

Vägen är rak, då och då är det svackor i vägen där den passerar torra Wadis. Ibland går den över en bro istället men oftast följer vägen landet ner i dalarna. Enstaka Kibbutzer med palmer syns då och då.

Vi pausar mitt ute i öknen på en osannolik rastplats med butik och kaffe. Rastplatsen heter 101 km och är surrealistiskt dekorerad med motorcykelskulpturer och dinosaurier. Ökenvinden är stark och sandig, det är fint sanddamm överallt.  Vi lyckas få varsin kopp kaffe och sätter oss med tvekan på de dammiga bänkarna. När vi reser oss ser vi avtrycken av våra inte alltför små bakar i dammet.

Vi åker ytterligare ca 10 mil till gränsövergången vid Wadi Araba, dit vi kommer i skymningen. Efter att ha visat passen ca 5 gånger är vi tillbaka i Jordanien.

Vi återkommer till Marina Plaza i Akaba försöker ta en dusch men inser att det inte finns varmvatten.  Vid den sista gemensamma måltiden hålls det tal till guiden och gruppen av ett par deltagare. Vi säger god natt och hej då till alla och drar oss tillbaka ganska tidigt. Fortfarande inget varmvatten, suck.

Karin vaknar på morgonen och inser varför det inte fanns varmvatten, det är en elektrisk beredare för varje rum och knappen är avslagen! Hon slår på den, men får gå ner till frukost utan den dusch hon önskat sedan gårdagen. Varmvattnet hinner inte få upp temperaturen innan vi checkar ut vid 12-tiden och äntrar en ny buss för färd till det hotell där vi skall tillbringa en slöare vecka med sol och bad.

Hotel Kempinski är byggt som en halvcirkel med hissar och korridorer inåt land så att alla rum har havsutsikt. Dessutom är det stilrent och tjusigt i minimalistisk stil, riktigt snyggt och klart lyxigt.  När vi kommer är bara det ena rummet klart så Karin och Lars får vänta i den lyxiga baren. Vi tar en öl var och inser att öl nog inte skall intas i hotellbaren hädanefter, 10 JOD styck (100 SEK), Ouch! Efter att äntligen ha fått duscha vilar vi lite.  Vi går ut för att hitta den rekommenderade restaurant som skulle ligga nära hotellet, i marinan. Vi tittar ordentligt vid infarten till marinan men ser ingen skylt eller något som kan påminna om att det skall finnas en restaurang där inne, så vi fortsätter en liten bit förbi. Vi inser att det nog ändå måste vara så att vi skall gå in på marinans område och gör det. Det ligger många riktigt tjusiga båtar i hamnen (mest stora lyxmotorbåtar). Vi går vidare och ser en stor villa till höger, det står några bord på terrassen. Vi går vidare men inser att vi inte finner någonting annat som påminner mer om en restaurang än den där villan, så vi går tillbaka dit. Mycket riktigt det är den här stora vita villan som är restaurang Romaro’s. Varsin öl och middag senare är vi mycket nöjda. Halva priset på öl jämfört med hotellet och hyfsade priser på maten som är god och vällagad. Vi kommer nog hit igen, tror jag.

Efter en veckas kringflackande är det inte läge för något längre nattsudd, så vi återgår till hotellet för natten. Men vi lyckas beställa utflykt till Wadi Rum av en reseguide från Apollo, så det är fixat.

Dag 8 – Akaba

Efter en utmärkt hotellfrukost där det enda som saknas är bacon är denna dag dedikerad till slöande vid havet, inga rörelser i onödan. En kort promenad till McDonalds för lunch utförs dock innan Födelsedagstårta på hotellets initiativ vid 14 tiden, som räcker precis för 4. Vi beställer också snorklingstur för morgondagen från hotellets aktivitets center. Efter tårtan tar vi en promenad på gatorna runt Sherif Hussein Ben Ali moskén. Ett par nya shorts till Karin för 160 spänn sitter bra eftersom de andra gick sönder redan i Jerusalem.  Gemensam drink på balkongen i skymningen och Romaro’s till kvällsmaten.

Dag 9 – Akaba, snorkling

Lars packar upp sitt cyklop och inser att det gått sönder i alla ompackningar under veckan, Dj-ar. En kort stund på stranden och därefter bordar vi den speedboat som tar oss till den större glasbottenbåt som vi skall tillbringa de närmaste fyra timmarna på. Väl på båten träffar vi en av deltagarna från rundresan, den långe Leif Atle från Norge. Båten går långsamt söderut mot Tala Bay området där de bästa korallreven ligger. Vi tittar genom bottnen på fiskar och koraller innan vi tar på oss cyklop och snorkel. Det är inte direkt varmt i vattnet, ca 20 grader, men det är ändå fantastiskt att flyta runt i ett naturligt akvarium omringad av färggranna firrar. Vi går upp igen och får en trevlig grill-lunch.  Båten går sedan tillbaka mot Akaba. Efter detta är det dags för en siesta innan kvällsdrink på balkongen och middag ute, samma restaurant igen, den var ju bra och nära.

Dag 10 – Strandliv i Akaba

Ännu en vilsam dag. Frukost, insmörjning och sedan strand.  McDonalds till lunch. Siesta, balkongdrink, kvällsmat, Inte Romeros’, Kinesiskt istället.

Dag 11 – Strandliv i Akaba

Nu får vi äntligen chansen att ge Tobbe hans 50-årspresent, parasailing. Det blåste ju bort på Kreta för två år sedan, så det var verkligen dags. Lars får även han sin födelsedagpresent på samma sätt. En glad smiley skärm med vidhängande turist förs mycket kompetent och stillsamt över Akabaviken av den egyptiske speedboat kaptenen.  Efter var sitt varv med tillhörande dopp i vattnet kommer de tillbaka tydligt nöjda över sina presenter. Vi testar lunch vid hotellstranden den här dagen, ingen höjdare, mer än prismässigt, det har sina nackdelar med 5 stjärnor. Ytterligare en liten strandstund och därefter åter siesta. I turordning utnyttjar vi badkarets utsikt genom rummet ut mot viken, lyx!  Långsam flanering på stan, en drink på engelsk/irländsk pub eftersom vi får vänta på bord på restauranten (Romeros) lite mer folk på stan idag? För säkerhets skull beställer vi redan nu bord till fredagkväll kl 20, det är ju som vår lördag och om det är så här mycket folk på onsdagen…

Dag 12 – Akaba, Wadi Rum

Lugn start på dagen i väntan på utflykt till Wadi Rum. En liten stund på stranden hinner vi med?  Nä, vi tar det lugnt istället. Vid 13-tiden går bussen (eller snarare bussarna) ut från Akaba och längs Wadi Itm mot Wadi Rum, öken, national park m.m. där eftermiddag och tidig kväll skall tillbringas.

När vi lämnar bussen slår värmen emot oss, torr, riktigt torr värme. Efter en stunds väntan får vi titta på en kort film om området. Därefter går vi till bilarna det blir 6 personer på varje flak till en 4X4 pickup. Bilarna kör i karavan ut i landskapet. Första stopp är en liten sänka mellan två höga klippor där en hög sanddyn lutar sig mot berget.  Efter en stund åker vi vidare och ser graffiti/målningar från stenålder och framåt på en klippvägg. Intill väntar beduiner med kameler på att låta os rida till nästa stopp i c:a 20-30 min. Vi bestämmer oss att rida. När bilarna kört vidare blir det helt tyst, det är vi, 7 turister på varsin kamel och två kamelförare gående före oss. Man känner sig liten i det stora landskapet. Det enda som hörs är det mjuka ljudet av kamelernas fötter mot sand och sten och då och då Tobbes griniga kamel som protesterar mot livet universum och allting. Den låter som en jättestor kaffekokare som inte avkalkats de senaste 4 åren.  Att ta bilder från kamelryggen är inte det lättaste och bildsamlingen får inga större tillskott av mästerverk från den här turen.  Vi kommer fram till ”Lawrence’s Oas” där resten av gruppen inväntar och vi blir bjudna på salviate i ett stort tält med lite försäljning. Det finns till och med WC i ett litet hus bredvid.  Färden går vidare mot en utsiktsklippa. Vi ser ut över en stor slätt med kamelkapplöpningsbanan där senaste världsrekordet togs. Längst bort på slätten ser vi ett mörkgrönt stråk, en oas. Där borrade Jordanien efter olja med amerikansk hjälp, de fann ingen olja, men fann grundvatten, grundvatten nog för att försörja Amman via pipeline under många, många år. Jordanierna som berättar tycks vara gladare över vattnet än de skulle varit över olja. Vi inväntar solnedgången uppe på kullen tillsammans med flera andra grupper.

När solen gått ner går vi ner mot ett stort fast tältläger där dagen avslutas med dans och buffé där köttet (lamm) tillagats under sanden i 3 timmar, mört och gott. Vi möter också en lite otippad middagskamrat (stor skalbagge), som tyckte att bordet var en bra plats att vila på.

På vägen tillbaka hade torsdagstrafiken verkligen satt igång. Alla från Amman åker ner till Akaba för sol, bad och party över helgen (fredag och lördag i ett muslimskt land).

Dag 13 – Akaba

Avslutningsdag – sol och bad. Bananasplit till lunch och Romero’s på kvällen.

Dag 14 – Hemresa

Utcheckning kl 12 bussen går 12:30 kunde inte varit bättre. Akaba har inte det största tax-free utbudet i världen, direkt och flygplatsen är liten. Ankomst till CPH vid 17-tiden och Öresundståg hem. Nu återstår bara att organisera bilderna (1400 st, från 4 kameror).

Mycket att se, mycket att fota, mycket att minnas.