Nya Torg

Aruba, Curacao - Sol, bad och vila 2015

Fredag –Lördag Ängelholm Stockholm

Efter att ha lämnat kissemissarna på Kattlyckan åker vi hem och avslutar packningen för att sedan ta en taxi till flygplatsen och flyga iväg till Stockholm. Väl där kontaktar vi Chris och kommer överens om att träffas i hotellobbyn på vårt hotell Nordic Light. Vi bestämmer oss för att äta på Jensens Böfhus tvärs över Vasagatan och får vänta lite på bord, men det gör inte så mycket. Vi äter gott och dricker lite öl innan vi går vidare till baren vid Frey’s hotel. Ett par öl, varav en Belgisk hallonöl, senare skiljs vi åt och det är dags att nanna. På lördag morgon intar vi en utmärkt och trevlig hotellfrukost och ger oss sedan mot Cityterminalen där vi växlar till oss lite dollar på Forex. Det blir en aning mer än vi först tänkt eftersom den trevlige killen på Forex anmärker att antalet bankomater på öarna är begränsad. Sedan tar vi en lugnt och lång Stadspromenad. I Kungsträdgården pågår ett event med vinter OS-lagen och en liten längdskidbana har lagts upp så barnen kan prova på. En liten skidskyttebana har de också, trevligt. Vi går vidare upp mot Dramaten och Stureplan för att ta Kungsgatan tillbaka mot hotellet. Vi avslutar dagen med promenad till och ett besök på Hard Rock Café, där vi betjänas av en glad urstockholmare som snart skulle få sin 30-års present. Han hade jobbat på HRC sedan starten. Därefter promenerar vi i lugnt takt genom staden tillbaka till hotellet.

Söndag 22/2

Dags att dra sig ut mot Arlanda efter frukosten. Avgångstiden mot Aruba är 11:40 och vi är på plats i god tid för tax-free (utan vätska p.g.a. flygbyte på Aruba) och vätskepåfyllning (öl och GD). Trots att Arlanda express inte gick p.g.a. olycka och vi fick ta taxi istället. Vi sitter i baren och tittar ut på det som vi hoppas är den sista snön vi ser i år. Den långa flygresan (11 timmar) känns helt OK där vi sitter i våra 2-sits-säten och bara stör varandra. Vi funderar lite över hur många det är som tar med sina små barn på en så lång flygtur, känns inte riktigt sjyst mot de små. VI ankommer lite senare än planerrat till Aruba och får vänta ett bra tag på väskorna. Vi hittar vår guide som efter en stund leder oss till ett café där vi får lite dricka, juice eller vatten. Nu inleds en ganska seg väntan på flyget till Curaçao, även om det inte är längre än ett par timmar känns det ordenligt när klockan därhemma börjar närma sig 4-tiden på morgonen. Vänthallen, när vi väl kommer till den, är iskall, riktigt iskall. Vi går till slut ombord på ett mindre propellerplan (60-70 platser?) som skall göra det korta hoppet till Curaçao, 18 min flygtid. Mitt i flygningen faller planet ner i världens luftgrop, jag greppar mitt säkerhetsbälte och kollar att det sitter ordentligt fast, samtidigt som ett tunt skrämt skrik kommer från nån av damerna där bak.

Till slut och riktigt trötta kommer vi fram till Curaçao och en kort busstur tar oss till hotellet. Incheckningen var inte riktigt smidig men snart fick vi vårt rum och kunde lägga oss, klockan var nu närmare 1 på natten i Curaçao dvs. 6 på morgonen hemma. Ett märkligt gnisslande läte utanför irriterar lite grann.

Måndag 23/2

Vi vaknar upp till en vacker men blåsig morgon. D.v.s. Lars vaknar riktigt tidigt, Karin ganska tidigt. VI drar på oss svalare kläder och hänger undan reskläderna. Vi sätter oss på balkongen och njuter av utsikten över palmer och det karibiska havet. Frukostrestaurangen (Hemingways) ligger nere på stranden med bordet placerade i sanden under palm parasoller. Förutom av de andra hotellgästerna får vi sällskap av två olika sorters duvor och några strandpipare. Efter frukost går vi en liten tur runt hotellområdet och letar efter var hotellets välkomstmöte skall vara, det visar sig inte vara idag, utan i morgon, så det var klart att det var lite svårt att hitta. Däremot hittar vi ett antal hyfsat stora Leguaner som ligger utströdda i solen på gångarna. Vi promenerar också förbi hotellet och dykcentret till den lilla ön med havsakvariet (som vi inte besöker). Lars kom tillbaka till rummet med ett nytt cyklop med en stor klatt tandkräm på vardera glaset (för att ta bort hinnan av transportfett). Vi byter om till badkläder och resten av dagen tillbringas på stranden, under en palm, i läskydd av en buske. Vi började utforma planer om att ta en tur till en supermarket för att inhandla tonic och lite mera morgon whiskey.

Lunch på Hemingways, varma mackor och pilsner. Mera strand, bad och till slut kvällsmat på den italienska restaurangen på hotellet. OK, men inget speciellt, servicen sådär, när ölen tillslut kom var den frusen och vi fick byta ut den. Några drinkar i huvudbaren (Hemingways) fick avsluta dagen trots att klockan bara var barnet.

Tisdag 24/2

Efter frukost ändrar vi oss från att åka till supermarket till att gå på hotellets välkomstmöte. En cola resp. öl och en del info om utflykter etc. senare intar vi i lugn takt våra solstolar från föregående dag. En par pilsner, en halv bok och ett bad senare går vi upp på rummet, duschar och gör oss iordning för turen till supermarket. Efter stopp på ytterligare ett par hotell kör den lilla bussen genom snirkliga gator kantade av villor i olika storlekar och grader av finish. Det här området ser ut att vara relativt välmående med nya och hela bilar. Den glade chauffören för ett samtal med en man som Lars tycker ser mexikansk ut. Samtalet genomförs på skiftande latinska språk, lite portugisiskt, mera spanskt och dessutom lite oväntad Italienska (tror de pratar om vad saker heter på Italienska).

Väl framme vid supermarket får vi 45 min på oss att utföra våra ärenden, eftersom vi bara skall ha det nödvändigaste går det snabbt. Chips, salta pinnar, Whiskey, Tonic, vatten, färdigt. Tillbaka på hotellet går Karin iväg och hämtar is i ismaskinen och blandar sedan ett par balkong GT. Vi dricker dem långsamt medan solen förbereder sig på att gå ned. Vid 7-8 tiden går vi ned till restaurangen (Hemingways) där vi beställt bord (det måste man göra på alla såna här hotell). Vi tar öl och Carbonara. I kväll är vi båda ganska trötta men avslutar ändå med varsin fruktsallad med grädde. När Lars försöker beställa får han en mild åthutning av servitrisen ”Wait until Mama is done!” Karin hade inte avslutat pastan än  Portionerna är stora och efter maten går vi mätta goda och glada upp på rummet för ännu en tidig kväll. I morgon skall vi in till stan.

Onsdag 25/2

Frukost och sedan strand i några timmar innan vi tar shuttle bussen in till Willemstad. Väl där börjar vi med en kylande öl innan en för oss ovanligt shoppig stadspromenad inleds på Punda-sidan (Punda betyder punkt/point, andra sidan av inloppet heter Outre Banda, andra sidan). Vi hittar en liten läderbörs som Lars kan bära runt halsen (under tröjan). Vi ser också en del kul T-shirtar med Pirates motiv, men köper inte. Efter att ha följt ”kanalen” inåt land förbi fisk, frukt och grönsaksmarkanden ser vi en bekant måsvinge-skyllt och drar oss mot denna kända lokal (McDonalds) vi äter lunch på denna eminenta inrättning och ger oss sedan ut i värmen på gatorna igen. Det är tur att det då och då är lite molnigt och lite blåst, annars hade det blivit väldigt varmt. Vi traskar upp och ner för gatorna och in och ut i butiker. Husen är trevligt pastellfärgade och kunde lika gärna legat i Nyhavn eller Amsterdam. Vi närmar oss nu inloppet till den stora hamnen. Inloppet ser ut som en liten flod och är runt 150m brett. På vardera sidan ligger en rad färgglada hus. På Punda sidan är det gamla holländska hus medan de på Outre Banda sidan ser lite modernare ut, men med lika färgglada fasader. Inne i inloppet ligger ett blått kryssningsfartyg vid kajen medan utanför ligger det ett vitt ännu mycket större. Plötsligt hörs en ringande signal och vi ser att bron, Drottning Emma bron, börjar röra på sig med ett putter av en liten dieselmotor. Bron svänger långsamt över mot Outre Banda. Efter ungefär 10 min är den helt öppen. Då ser vi en lite bogserbåt som kommer in och börjar borgsera ut kryssningsfartyget från inloppet. Det tar hyfsat lång tid att få ut hulken, men inte stänger bron för det… Vi sätter oss på en servering precis vid vattnet medan vi väntar på att kunna passera bron till andra sidan. Under tiden kommer ett nytt fartyg in i inloppet, denna gång ett lastfartyg med Panamaflagg som skall in i den riktiga hamnen som breder ut sig innanför inloppet, nästan osynligt från där vi sitter. När bron puttrat tillbaka på plats går vi över, det gungar under fötterna och man känner sig en aning vinglig eftersom det inte ser ut som den rör sig. Vi följer inloppet ut mot havet förbi lite fler marknadsstånd. Där sitter en gammal Rastafarian och spelar gitarr. Han poserar snällt framför kameran. Pekar över inloppet mot fortmuren på andra sidan och ett fönster där som han säger liknar ett ansikte. Jag säger att det liknar Lenin. Han undrar vem Lenin var, jag säger ”Rysslands Castro, men 1918” Ah, säger han glatt, ”I like Castro”. Vi går vidare. Vi kommer fram till den inte så värst gamla försvarsborgen, numera övertagen av kontor, shopping och restauranger. Vi klättrar uppför trapporna, går längs med vattnet runt fortet och ser på andra sidan hur ett av stadens hotell har byggt en liten konstgjord sandstrand med infinitypool några meter över havsytan. Här ligger också det stora kryssningsfartyget.

Vi knallar vidare och tittar på hus, hittar några smågator och går sedan tillbaka till serveringe på punda sidan för att invänta solnedgången och mörker. Det skall ju bli fint i mörkret när de tänder fasadbelysningar, sägs det. Det blir det, några drinkar senare. Vi går ut på bron och tar lite bilder varav några till och med blir bra. Sen tar vi en taxi tillbaka till hotellet. Vi sätter oss på Hemmingway och tar lite kaffe och en kladdkaka, sen blir det gonatt igen.

Torsdag 26/2

Vi äter frukost där vi sitter på terrassen och har sällskap av mr Big Iguana som solar på en sten intill oss. Sedan tar vi återigen bussen till supermarket eftersom vi inser att vi missat nåt essentiellt, pilsner. Vi plockar till oss ett 6-pack av diminutiva burkar Polar Beer och inväntar sedan tillsammans med några andra och i sällskap av traktens hundgäng återfärden. Efter lite strand blir det en ny tur till Willemstad för några timmar med Mc, tröjinköp och en drink eller två. Sedan en lugn afton på Hemingways för middag.

Fredag 27/2

Vi startar tidigt med rundresa på ön med Peter Tours. Chauffören var Peter själv en utflyttad holländare som bott på Curaçao i 30 år och talar utmärkt men snabb engelska. Det är inte svårt att förstå honom, men då och då svårt att hinna med i språkbytena. Vi hör honom snacka blixtsnabbt på obegriplig holländska och inser att det blivit engelska och att vi förstår och skall lyssna på vad han berättar. Vi börjar med att åka runt på lite fler hotell och plocka upp fler deltagare för att sedan åka österut, så långt vi får. Den östra udden bortom Taffelberget är nämligen privatägd av en gammal holländsk familj och inte tillgänglig för allmänheten.

Vi stannar för att se utsikten över Spanish water, ytterligare en av de märkliga vikarna med smala, smala inlopp och som sedan breder ut sig som sjöar inåt land. Runt den här ligger de dyraste fastigheterna på ön och i viken ligger Yachtklubben med sina lyxiga vita båtar. På andra sidan ”sjön” ser vi ”Table mountain” Taffelberget som till stor del används som sandtag för att fylla ut stränderna vid turisthotellen. De naturliga sandstränderna ligger mest väster om Willemstad och är i huvudsak mindre vikar. Efter bildtagning vid utsikten åker vi vidare och stannar till på spritfabriken där den berömda likören tillverkas.

Peter är en intressant guide som talar om allt högt och lågt, nutid och historia, gott och ont. Han berättar om öns dåliga jordmån och att nästan all mat importeras från Venezuela, om plantagerna som till stor del har övergivits, om de dåliga regnen i år. Om den rika hamnen med oljeraffinaderiet. Om hur mycket det skulle kosta att köpa hus i de olika områdena etc. Allt möjligt.

Efter spritsmakning, toabesök och vattenflaskeutdelning blir det en liten sväng inom Willemstad. Han berättar att orsaken till de mångfärgade husen var en doktor som sa att vita hus var dåligt för ögonen i det starka solskenet. När folk hade börjat måla sina hus och det hade blivit på modet, då kom någon på att doktorn var nära släkt med färghandlaren… men det blev ju trevligt med färgen, så man fortsatte. Vi fortsätter över den höga Julianabron och kör mot nordkusten.

Landskapet är ganska kargt, mestadels växer det risiga buskar och träd och stora kaktusar, som man tydligen gör en slemmig soppa på. Vi ser små hus i en speciell stil som är de gamla slavhusen. De har en lite konvex form ett rum på var sida om ingången och ett kök i en byggnad intill för att minska brandrisken. I en del bor människor kvar, men då har de ofta byggt till eller byggt fler hus på tomten för att få större boningsyta och modernare komfort. De flesta på ön jobbar antingen i raffinaderiet, eller med turism det finns inte så många andra arbetsgivare.

Nu har vi kommit fram till nordkusten och Shete Boka Park där vi kliver ur bussen och går en stig mot kusten, där havet slår mot klipporna med kraftiga vågor, inte direkt inbjudande till bad. Vi skall inte heller bada här utan vi skall titta på en Boca, en grotta som havet gröpt ut ur klipporna och där vågorna slår in. Vi hjälper ett amerikanskt par att ta bilder på dem båda och de gör detsamma för oss. Frun, Melody är en pratglad äldre dam och vi har några trevliga samtal då och då under resten av turen.

Nästa stopp blir utanför staden Westpunt nästan längst västerut på ön och Lodge Kura Hulanda & Beach Club Westpunt, där vi äter lunch på en restaurang under ett stort palmtak högt över havet. Det är en fantastisk utsikt, långt ner till en liten strand och ganska dyr mat som inte ingår i turens pris. Vi får en ganska lång paus här eftersom de inte är supersnabba med serveringen, men ganska ok käk blir det. Bussen far vidare, nästa stopp är en av de finare naturliga stränderna Grand Kenepa, eller Grote Knip. Det är en allmän strand med en lite snackbar och toaletter och dusch som kostar 1lokal peng (Antillergulden, NAf) vardera. Vi byter om på damtoan både Lars och jag och det andra svenska paret som var med (Lasse och Monica från Sundsvall). Stranden var vacker, vattnet kristallklart och hyfsat varmt 26-27 grader. Efter inledande dopp tog Karin sin snorkel och såg några små firrar som irrade omkring. Eftersom barägaren inte är den mest vakne, så skippar vi toan när vi skall byta tillbaka från badkläderna och körde ”på svenska” - ombyte bakom en handduk hållen av kompis/partner. Lite Saltiga och fuktiga går vi uppför de ganska långa trapporna upp mot bussen och känner plötsligt regndroppar på våra huvuden. Ingen superskur, men fukt från himlen. Bussen kör nu en mindre väg närmare kusten tillbaka mot Willemstad. Men innan vi kommer dit stannar vi igen, denna gång vid de gamla saltfälten som numera är saltsjöar där flamingoer har flyttat in. Vi ser en 6-7 stycken och lyckas få några ganska OK bilder. Sen är det in i bussen igen och tillbaka förbi Willemstad och till hotellen. Efter kort vila och dusch går vi till Hemingways igen för kvällsmat. Vi träffar Lasse och Monica igen och tar några drinkar tillsammans. Vi har redan tidigare konstaterat att Monica jobbar på Telia i Sundsvall så hon och Lars har en del de kan prata om. Idag är det reggaekväll och ett OK band står på en liten scen och kör igenom mer eller mindre kända låtar. Innan vi hunnit färdigt med drinkarna börjar det regna, den här gången ordentligt. Vi flyr in under taket till en paviljong och skjular där en stund tills personalen vänligt ber oss gå in och sätta oss i den större baren istället. När regnet slutar slutar också denna långa dag.

Lördag 28/2

Vi fotograferar lite på hotell området efter frukost och går sedan ned på stranden för vår sista dag på Curaçao. Vi passar på att snorkla lite i lagunen och ser lite fisk, men vattnet är lite grumligt efter gårdagens regn. Efter stranden vilar vi lite innan vi går ner till den andra strand restaurangen, Chill. Vi får ett bord trots att vi inte beställt plats i förväg. Men det är ett högt barbord intill paviljongen och ett stort palmblad envisas med att blåsa i huvudet på Karin. När vi en stund senare ser ett av de andra svenska paren (Perre och Helene från Stockholm) ser vi till att bli inviterade till deras bord som står alldeles i strandkanten. Vi kommer strax på att Perre också jobbar på Telia, och dessutom är projektledare för vår kompis i Ängelholm, Jörgen. Så liten världen är. Vi har en trevlig och vacker avslutningskväll med god mat och extra drinkar on the house som ingick i vår halvpension.

Söndag 1/3

Dags att byta ö, kl 10:00 skall bussen gå. Innan dess äter vi vår frukost och tar en bild på den gamla järnboj där Curaçaos stoltaste gnisselgroda hörs på kvällarna, den lilla, lilla grodans gnissel har ekat inne i den här bojen varje kväll, han måste känna sig som en jätte. Vi väntar på bussen tillsammans med de övriga svenskarna, Håkan och Inga-Lill ett pensionerat par från från Enköping, Lasse och Monica samt Perre och Helene. När bussen kommer (i tid) får den omedelbart problem. Den lilla bussen med släp för bagaget måste backa och när den gör det slår bromsarna till på släpet och bussens motor dör. Den går inte igång igen. Diverse hotell anställda och kompisar till busschauffören hjälper till att lossa släpet och knuffa undan det så att bussen i sin tur kan knuffas från uppfarten till en plats varifrån den kan knuffas igång. Ca 15 lite nervösa men ganska underhållande minuter sent, börjar färden mot flygplatsen. Vi är där i god tid hinner fylla på whiskey och gin förrådet inför nästa vecka och kan snart vinka adjö till Curaçao. Den här gången är planet större och turbulensen mindre och kort tid senare är vi på Aruba igen. Vi får vänta länge vid passkontrollen, men vi hade ändå tur, 10 min efter att vi ställt oss i kön var kön tre gånger längre. Även väskutlämningen tog sin runda tid, men bussturen till hotellet var exemplariskt kort 15-20 min. Vi checkar in och blir vi körda i en liten golfbil till rummet.

Rummet ligger ganska långt från lobbyn, men extremt nära havet, nästan på den smala stranden. Inget att klaga på där. Däremot är det lite litet, med två stora, sköna queen size sängar som nästan fyller hela golvytan. Men det skall nog funka. Vi packar upp och sätter oss en stund och försöker få WiFi att fungera, när vi nu betalat hutlösa $50 för 7 dagars WiFi på en enhet. Vi tänkte ju lite smart att om vi sätter den på iPhonen så kan den dela till paddorna, bandbredden blir ju ingen skillnad, det är ju bara en enhet uppkopplad. Men, nej, fungerar inte, så fort delningen sätts på stängs WiFi av. F-n! Så, nu måste vi få lov att ändra den enda enheten till Lars padda istället, så han har nått att leka med på mornarna medan Karin sover. Efter denna besvikelse och ilska vilar vi en stund innan vi går upp mot lobby området där vi finner de andra tre svenska paren från Curaçao. Så vi slår oss ned och tar några drinkar (GT funkar alltid). Håkan och Inga-Lill (som är här för andra gången) talar om att de beställt bord på den Italienska restaurangen till imorgon kväll och frågar om vi vill hålla dem sällskap. Eftersom vi gärna gör det går vi till conciergedisken och ändrar från 2 till 4 personer för bordet. Sen tar vi en drink till. Vi upptäcker snabbt att all inclusive är det som gäller här, allt annat blir krångligt, biljetter skall köpas i lobbyn och användas samma dag i baren etc. Till sist lämnar vi baren och går till buffén för kvällsmat, även här får vi en insikt – vi kommer inte svälta ihjäl, det finns allt och lite till. Sedan traskar vi tillbaka längs stranden, mot rummet.

Måndag 2/3

Vi inleder dagen med promenad upp till lobbyområdet och frukostbuffé, inget fel på den, (förutom totalt odrickbart lank-kaffe och total brist på färskpressad juice). Vi fick avsluta med ett besök vid kaffeautomaten där 2 ggr espresso blev en halv kopp godtagbart kaffe av nästansvensk styrka. Mätta och belåtna går vi tillbaka till ”hem”. På vägen hämtar vi våra badhandukar och när vi kommer fram inser vi att Mallorca är rena barnleken vad gäller bokning av solstolar jämfört med jänkare på semester. Alla stolar är bokade innan kl. 07:00, men eftersom vi klarar oss med vår terrass så behöver vi inte klaga. Vi hämtar iPhone och Lars Padda och knallar tillbaka till lobbyn för att försöka få nån ordning på WiFi. Men icke – ”Återkom kl. 13:00 IT nissen är på möte”. Vi badar lite och sitter och läser kl. 11:00 öppnar närmaste bar och vi går dit och hämtar varsin Cola. Vi går tillbaka till lobbyn som förfarande inte får kontakt med IT killen. Lunchbuffé och mera bad. Plötsligt finns WiFi på paddan och vi blir uppringda av IT killen som säger att nu skall det funka, det gör det, typ. Kl. 16 träffar vi gänget igen – ytterligare ett par har anslutit, Camilla och Björn från Helsingborg. Han visar sig vara kompis med Peter i Jonstorp, som Karin pluggade med. Hon jobbar med trädgårdsdesign, vilket vi kommer snacka om när vi kommer hem. De visar sig också vara de första vi träffat som också har Reward Card på Hard Rock Café. Några drinkar senare har vi beställt snorklingstur till torsdagen och tittar runt i de små butikerna vid lobbyn. Vi finner en av det saker vi sökt, en ”Fear the Beards”-pirat t-shirt till Lars. Sen är det dags för restaurang med Håkan och Inga-Lill. Vi tar ett par glas vin innan maten sedan pasta för oss och förrätt och svärdfisk till dem. Kaffe och efterrätt till alla utom Karin som är stoppmätt. Avec till kaffet. Trevliga samtal om allt möjligt. Sedan blir det god natt.

Tisdag 3/3

Efter frukost tar vi en promenad ganska långt upp på Eagle Beach. Vi går tillbaka i strandkanten. På vägen tillbaka träffar vi först Perre och Helene och sedan Håkan och Inga-Lill. Innan vi går tillbaka får vi ett förnyat möte med hotellets IT mognad, för att rycka ut en Voucher från Hard Rock Café får vi först betala $2.5 för 10min internet användning på lobbydatorn, och sen skicka vouchern som mail till receptionen, som inte får mailet inom 10 min. Vi badar lite från vår terrass och fräschar sedan upp oss med Hard Rock-Stockholm t-shirts. Vi möter först gänget och övertalar Lasse och Monica att följa med till Hard Rock. Dit tar vi en taxi, till Mallorca/Las Vegas by the sea i High rise området. (Low rise där vi bor har resorts med låga hus (3-4 våningar max, vid High Rise ligger alla de stora hotellen som RIU palace i Las Vegas orientalisk stil) Inte ens HRC har äkta juice i drinkarna, men spriten är definitivt äkta. Karin får för första gången på länge en California Burger medan de andra tar Legendar. Lars födelsedags voucher (som kostat oss $2.5 att trycka och som till slut kom fram till receptionen) ger oss en gratis glass efter lite dividerande. Även denna middag tillbringades under trevliga samtal om allt möjligt. Mycket mätta, lagom runda under fötterna och laddade med nya t-shirts och glas tar vi taxi tillbaka igen.

Onsdag 4/3

Solstolarna på stranden utanför är upptagna kl.07:00 Frukost och lite lugnt morgon, det har regnat i natt, ordentligt. Vi tar det lugnt och åker in till Oranjestad med lokalbussen efter en kort dusch (regnskur) på busshållplatsen. När vi kommer till busstationen står en fin gammaldags spårvagn där för att ta turister in till centrum det är ingen lång tur och går inte fort, men ett trevligt sätt att få ett första intryck. Vi tar en Cola där spårvagnen stannar, efter ca 20 min och 3-4 stopp och börjar sen promenera genom staden. Oranjestad är inte lika mysigt som Willemstad, men idag är den väldigt mycket våtare. Med korta uppehåll kommer kraftiga skurar där man tvingas dyka in under nån form av tak, helst ett café- eller restaurangtak så man kan passa på att bli blöt inombords också. Sedan går vi ut igen och försöker undvika drunkning i vattenpölarna. Oranjestad känns inte lika mysig som Willemstad, nere vid hamnen ligger raddor med Lyxhotell, Lyxbutiker och restauranger. En souvenirmarknad är uppställd längs kajen och lyxbåtar, djuphavsfiskebåter och Kryssningsfartyg är förtöjda vid de olika kajerna. Vi går över en liten kanal där små båtar skjutsar in turister till ett av de större hotellen, med shoppingområde. På andra sidan bron ligger ett annat shoppingområde med ett antal restauranger som överblickar småbåtshamnen. Medan vi åter igen skular för en störtskur ser vi en djuphavsfiske båt lägga till och de nöjda kunderna bli fotograferade med varsin meterlång fångst. Vid sidan om dem står en av däckmännen och hugger upp bete och lägger i stora plastpåsar för nästa resa. Vi går vidare utåt och hinner precis ut till yttersta piren innan vi känner att nästa skur är på gång och vi får skynda oss in under tak igen. En kaffe blir det denna gång. Vi promenerar tillbaka in mot centrum, nu har solen kommit fram igen. Resten av vår promenad i Oranjestad klarade sig från fler skurar och vi kunde titta in i Hard Rock-butiken och se på den lilla turistmarknaden innan vi tog bussen tillbaka till hotellet. Den stora ”riktiga bussen blev knökfull så vi gick till den lilla lokalbussen istället och kom tillbaka till hotellet mitt i nästa skur. Vi duschade och vid 4 tiden var vi återigen i baren med gänget. Den här kvällen följde vi med Helene och Perre till Divi (deras hotell, all inclusive samarbetande med vårt Tamarijn) och åt buffé där, lika bra som på vårt, men lite lugnare. Underhållarnas försök till Limbo dränktes i ännu en skur och vi kände oss nervösa för hur det skulle gå med snorklingsturen nästa dag.

Torsdag 5/3

Efter tidig frukost tar blir vi hämtade i buss till High Rise vid Palm Beach där en segelkatamaran stor nog för 100 passagerare väntar på att ta oss ut på snorklingstur. Vi går ombord och blir tilldelade utrustning i lagom storlekar. Vi blir ca 40 pers och har gott om plats att röra oss på, baren är fri och lite mackor och snacks finns tillgängligt. Vi sätter oss tillrätta medan båten börjar gå mot första stoppet, det blåser ca 10-12 m/s men båten är stabil och gungarinte mycket. Guiden tjattrar på rätt bra och musik spelas på ganska hög volym. Vi stannar vid ett grunt ställe, nära klippig strand. Hyfsad sikt och fiskar som gärna kommer fram för att äta av de mäskade sour cream and onion chipsen. Vi får 45 min där, sen en kort tur till nästa ställe det berömda vraket Antilla. En tysk båt som sänktes av sin egen besättning under andra världskriget och ligger på ca 20m, men de högsta delarna är nära vattenytan och går att se med ytsnorkling. Tyvärr var det en aning blåsigt och dyningarna en aning kraftiga så vattnet var inte särskilt klart och det var lite jobbigt att hålla sig på rätt ställe. Men vi såg vrakdelar och fiskar, så inte helt fel. Inte utan att man blev lite sugen på riktig dykning. Just där och då. Färden gick vidare mot California Light house nästan längst norrut på ön. Här var det inte så djupt , ganska klart vatten och ganska många fiskar. Karin fick en glimt av en blyg muräna som gömde sig bakom en stor sjöborre så fort kameran kom fram. Sen var det lunch, sallad, fisk eller kyckling och en god pinacoladakaka som till och med Lars åt av. Turen var inte lång i sträcka, men tog sina 4 timmar och var väldigt trevlig. Tillbaka vid Palm Beach väntade bussen på oss och vi kom tillbaka till hotellet i god ordning. Dagen avslutades med buffé igen och en fantastisk solnedgång.

Fredag 6/3

Vi började dagen med en långpromenad på Eagle beach, efter en cola paus på den allmänna delen av stranden träffade vi Björn och Camilla och fortsatte ända fram till slutet av stranden och de Divi-divi träd som finns på alla reklambilder för Aruba. De är väldigt små och under dem satt var sin turist, vi tog foton från olika vinklar och gick sedan upp till närmaste bar för en drink. Två drinkar var, Long Island och Daquiri, senare gick vi hemåt i strandbrynet, fortfarande i sällskap med Björn och Camilla och pausade på Richardos bar vid Aruba Beach Club. Vi drack ytterligare några drinkar. Camilla och Karin tog varsin ”Passion Martini” smarrigt med passionsfruktsjuice, rom och grenadin. Nu var vi varma och bestämde oss för att göra bomben i poolen till förvåning och förtjusning för de solande amerikanerna. Vi valde noggrant ut området för att inte störa andra badande för mycket och bombade två och två. Splash! Kul. Lagom trötta och mindre nyktra kom vi tillbaka till hotellet med knappt om tid till eftermiddagsdrinken med resten av järngänget. Middag blev buffé igen och det blev en tidig kväll efter en hård men trevlig dag. Men Lars Padda har tappat WiFi kontakten och vi får uppsöka lobbyn igen, suck. Ingen IT-personal innan imorgon.

Lördag 7/3

Efter frukost och förnyat WiFi lobby besök(som löser sig med admin lösenord) går vi hem igen och inser att det för första gången på hela veckan finns lediga solstolar utanför vår terrass, vi bokar snabbt två av dem under ett palmtak. Sen tillbringar vi förmiddagen i lugnt och ro med läsning och bad och enstaka promenader till baren för påfyllning av huvudsakligen cola.

Efter lunch bestämmer vi oss för att testa närmaste pool och träffar Camilla och Björn som bjuder på Corona. Vi sitter och tittar på lokalbefolkningen (leguanerna) och provar det lagom svala poolvattnet. Det blir en ganska lugn stund. Efter dusch och ombyte möter vi upp de andra för sista eftermiddagsdrinken och efterföljande gemensam kvällsbuffé, som avslutningsmiddag, imorgon bär det hemåt. Det har varit trevligt att hitta en grupp människor som vi har haft så trevligt tillsammans med. Att vi har hängt ihop så smidigt under hela veckan utan att egentligen anstränga oss eller planera det. Avslutningen blir trevlig, trots att de sista drinkarna stördes lite av en störig amerikan som tvunget skulle vara med.  Det blir en sen kväll, packningen får vi hinna med imorgon.

Söndag 8/3

Frukost. Packa, packa, packa. Vi lämnar rummet kl 12 som vanligt och skall vänta till 17 innan bussen kommer. Vi lämnar väskorna vid lobbyn och går till poolen vid våra ex-rum (lugnare än vid lobbypoolen) efter ett par lugna timmar drar vi oss upp mot lobbyområdet för lunch och ombyte. Vi tittar igenom våra saker och inser att biljetten hem är försvunnen. Vi har den ju på dropbox så vi kan koppla upp paddan och skicka länken till receptionen för print – men nej, de kan inte ladda ner en pdf (av säkerhetsskäl), suck. Nya $2.5 för 10 min internet, sen skicka som mail till receptionen, vänta 10 min och få lappen tryckt. Hög IT mognad här, javisst! Det blir mycket spring för att få ut en A4.  Vi tar en cola och sitter i skuggan i lobbyområdet och väntar. Bussen går i tid och färden till flygplatsen är föredömligt kort. Sen får vi ganska lång väntan, för på incheckningen, sen visar sig planet vara sent in från Sverige, 50 min. Vi handlar ett par presenter och en flaska finrom. Sen tar vi en dricka var och sätter oss i en cafeteria och väntar. Vi delar bord med Perre och Helena, sen ansluter Björn och Camilla. Björn bjuder på öl som får köpas i en bar bredvid, där rökning är tillåten, (men bara om man handlat och det finns bara alkoholhaltigt att köpa, och inga glas för de är slut) Björn leverera ölen till Lars, Camilla får en cig av Karin som får sällskap i rökbaren och en frusen öl, som byts ut efter 5- 10 min. Tillbaka i cafeterian har Lasse och Monica hittat oss och till slut dyker Håkan och Inga-Lill upp och vi är samlade igen. När klockan närmar sig 20:00 drar vi oss mot gaten. Där är fullt av folk, och alla barer/cafeterior/kiosker är stängda. Vi bara väntar. Tillslut boardar vi. När vi kommer ombord inser vi att våra 2-sits platser är körda – planet har bara några få såna rader alla andra är 3+3+3 inte 2+4+2 som på utresan. Lars kläms in på en smal fönsterplats, Karin på en lite bredare mittplats och utanför sitter en mamma med sina barn tvärs över gången. Vi inser snabbt att hon kommer sova nästan hela tiden och att det kommer bli jobbigt att störa henne för att resa på sig. Lars har dessutom halsont och Karin myrkryp i benen. Ingen bra flygtur, denna. Men till sist landar vi i god ordning, svettiga, trötta och sura på Arlanda där vi får vänta ytterligare 5 timmar på flyg till Ängelholm. Taxi hem och bil till Förslöv och Kattlyckan för att hämta di små. Sen är vi hemma allesammans.